Måndag. Och alla tre, med lika leriga skor, är vi på väg på var våra håll!

Klokaste just nu; bara tuta och köra! Inte känna efter hur skönt det hade varit att dra sig lite längre under täcket, sörpla kaffet lite långsammare, pussa lillungen less eller att bara sitta och prata med han jag beundrar så. Det har varit himla härligt med lov, men Vardag! Det är himla fint, det med.

Vilket Påsklov det varit sen!

Känns som om det varat en liten evighet eller så, samtidigt som det sagt svisch. Lite som om jag knappt kommer ihåg vart Förskolan ligger eller hur en vanlig Jobbmåndag ser ut. Jag har slappnat av, helt enkelt. Njutit av dagar hemma på Gården, massa familjehäng, härligt påskfirande, utflykter till Lilla Byn och upp på högt vackert Fäberg.  Fönsterfunderande med mannen, traktorturer med Minimannen. Träningspass och soliga promenader. Bakande och fejjande. Vårens första sandlådehäng och cykeltur ner på byn. Förundrande av hur sprattligt Pyret som bor i min mage är. Sköna stunder på Gårdshustrappen. Och så bara en sån där magisk stund, bredvid soptunnan den där vackra söndagmorgonen. Med blöjpåsen i en handen och med känslan av att vara på rätt plats.
Kvällen igår var obeskrivlig också. En ynnest var det, att få delta på den där maffiga konserten i Stora Kyrkan i grannbyn. Mysigaste avslutet fick jag när jag kröp ner i storsängen bredvid mina två. Den rosahjärteklädda lillprinsen och den där vackermannen.

Men ja… nu kör vi! Måndag!

Lillafrun