Juni.

Idag är det din dag. Din dopdag. Det känns så stort och alldeles, alldeles speciellt. Såklart.

Hela familjen ser vi så fram emot dagen. Du, lilla flicka, är sådär cool som alltid och gör oss andra, lite smånippriga, lugna. Nybadad är du, precis som S. Dopklänningen hänger redo. Storebjossan pratar om hans uppdrag under dopet och känner tusen gånger om, att det är något alldeles särskilt på gång idag. Det där vi pratat om ett tag, som han liksom inte riktigt kan sätta fingret på vad det egentligen är vi pratar om. Pappan och mamman går och peppar varandra, tänker att det är risk att vi blir väldigt rörda och att det då kommer bli småsvårt att sjunga och spela. Men vi ska klara det, den här gången också. Sådetså. Det blir vad det blir. Allt av kärlek. Med varsin löptur i benen och knoppen, är tankarna samlade och vi längtar efter att få sjunga orden till henne.

Orden vi sjunger. Är från oss till henne.

Från mamma och pappa, till lilla Juniflickan.

Himlen är mjukt blågrå. Det är lördag. Den åttonde oktober, faktiskt. Och vi ska ha Dop och Kalas. Tillsammans. Vår egna, den lite mindre varianten av familj. Blandat med den stora. Vilken rikedom. Precis så.

Vart du än går, Älskade Juni. Så ska vi alltid finnas där för dig. / Mamma och Pappa . Och Bjossan, såklart.