Hej där borta!

Det är jag, Juniflickan! 

Jag är på pricken 4 månader idag, faktiskt.

Inte klokt, alltså. Vad tiden susar fram. Jag trivs verkligen här ute i vida världen. Och, tiden går fort när man har roligt sägs det, ju. Det har jag verkligen, roligt alltså! Det festligaste här i livet just nu, är helt klart Bjossan. Mamma och pappa är inte alls så roliga som han är. Han behöver mest bara säga flaskhals och inget mer, snurra några varv på golvet framför mig, så liksom tjuter jag av skratt.

Mamma, Pappa och Bjossan är så kära i mig att dom inte riktigt vet var dom ska ta vägen. Mamma med sina yviga känslor… kan börja gråta för ingenting. Typ när Bjossan pussar och kramar på mig och säger Du är Bässst Juni. 

Fast det är ju väldigt gulligt. Jag håller med.

Om ni undrar så håller mamma bara på att prova min nya vinteroverall där på bilderna.

Jag är en rysligt nöjd bäbisflicka, tycker om det mesta liksom. Så, där låg jag i varma overallen på mjuka fårfällen och undrade vad hon höll på med, med bara i tystnad och för mig själv. Kanske att min blick avslöjade att jag funderade lite. Men jag tycker liksom om att bara vara.

Fast den där luvan var fasligt stor och åkte ner i ögonen på mig.

…

Mina dagar innehåller fortfarande väldigt många sovtimmar. Helst ute i vagnen. Där är luften så god. På natten sover jag tätt intill mamma. Annars tycker jag om att ligga i babygymmet och greppa efter elefanten och apan och dom där. Tugga på mina egna små händer är också något jag pysslar mycket med nu. Och sjunga! Kära hjärtanes. Härma mamma när hon sjunger är ju helt underbart. Och dessutom tydligen så gulligt att man knappt orkar med.

Och lite festligt är det allt, att vi är fyra i familjen. Och att vi parvis blivit så väldigt lika till sinnet. Det är Pappa och jag som är likisar. Jag kan sitta i hans knä i en mindre evighet och bara beskåda, i tystnad. Och så Bjossan och Mamma, då. Med den där farten och pladdret som går i ett. Skitglada och skitarga och ingen varning däremellan. Men jag hinner nog i kapp med lite riv, jag också.

Men som det är nu, tar jag bara livet med absolut lugn och ro.

Ville mest bara säga hej och önska God Fredag!

Bjossan och Mamma degar för fullt vid köksbordet. Hjärtan och traktorer på löpande band. Jag har faktist i detta nu precis slumrat ute i vagnen.. mamma la ner mig där och jag somnade innan hon ens hunnit knyta igen voksipåsen. Jo, jo. Jag skämmer bort dom.. mina päron alltså. Precis som Bjossan gjorde. Bara det att han nu är två och ett halvt och liksom hunnit fått upp ett tempo vi kallar full fart. Jag hinner, jag med. Så småningom.

Fredag, alltså. Här hemma är nystädat. Mamma höll på igår, som vanligt. Efter att jag och Mamma gått långpromenad och hämtat hem Bjossan från Förskolan, haft After Föris på lekparken och tagit svängen på affären. Då, gick vi hem och gjorde färdigt vad vi hade börjat med innan. Ett tag trillade mamma köttbullar, skurade golv med mig hängandes i babybjörnen och badade Bjossan. Allt på samma gång. Lite svettigt hade hon det, men sen fick vi vila oss och gå för vardagslyx till Farmor och Farfar. Bli bjudna på middag och ha mysig torsdagkväll, alltså.

Idag är det så mörkt att man nästan tror natten hänger kvar. Vi gäspar och myser och så är vi alla tre, jättelängtiga till kvällen. För då ska vi på kalas!

Hejdå!

/ Juniflickan