Det blev År 2017.
Januari.
Julen stökades ut i ett nafs och ingen ångrade sig mer än hon som var arbetsledaren för det hela… men jag lovade mig själv, dyrt och heligt, att ”nästa jul ska jag ha julen kvar lääänge”. 
Småttingar myste i bebbe-syskonvagnen.
Någon fick stå på skridskor för första gången. Och den äldre varianten var helt lyrisk. Över att stå där med sin son i famnen. 
Ljuset började återvända och på köksbordet stod årets allra första tullisar och jag konstaterade att den gav pepp. 
Startskottet för övervåningen gick. Det reglades tag och sattes duk. 
Jag köpte rosor. Från mig själv. Till mig själv. Det behövdes lite heja-på i början av det här året. Helt klart. 
Den där äälskade, älskade mannen var borta alldeles för mycket i vår smak. Läget ändrades ändå till det bättre, än vad som varit under hösten, men vi var inte nöjda. Inte alls. Tankarna började snurra, på allvar, den där morgonen när en älskad tröttat ut sig alldeles för och helt enkelt var på väg att vara med om något förfärligt, på väg till jobbet; ”vi måste försöka hitta på något nytt, sa vi efter det”. Han gjorde allt för sin familj, i vanlig ordning. Och även för andra, som ni ser.. Brandispappan som ett-tu-tre drar iväg i il-fart och är någon Räddare i Nöden.. mellan småbarnsliv och sina vanliga jobb.
… att måla fönster i massor och också börja, tillsammans med min snälla Svärfar, sätta in nya fönster. Det, var också något som januari bestod av. 
Det var ingen snövinter alls, nästan. Och vårlängtan började smyga. Jag beställde hem luktärtsfröer i en trave och drömde om den där varma söderväggen, full av doftade darlingar. 
Vi avslutade månaden med en sån där stund jag älskar. Det stora i det lilla, ni vet. En eftermiddagsfika ute på gammtrappen, alla tillsammans. Med dagens allra sista solstrålar mot kinden. Jag uppfann ett ord jag tyckte passade för stunden och livet; Tacksam Deluxe.
Februari.
Mamma och Juni hängde på Bebbegruppen en gång i veckan. Sång och lek. Mamman var nervös först, men diggade sen.
Livet kom på besök med sina mindre härliga stunder. Tackade familjen för stöd och tog Minimannen i handen och åkte till Blomsteraffären nere på byn, för att köpa ännu en peppbukett. Så vacker så den förslog.
Vi var i lagårn och fantiserade och drömde en dag. Om allt från att göra ordning det där tvärgamla gjutjärnsbakaret, till att det kanske en dag kommer stå en häst i en box där inne. 
Älskade PappaMorfar kom och eldade den första stora högen efter sågande för fönster.
Hon som bröt ihop totalt i skidspåret som liten, för att hon gått ut aaaaalldeles för hårt och sedan ville kolavippa. Hon, skulle nu svida om till skidtränare och försöka få sin lilla pojkes första skidtur så god det gick. Vi lyckades, tillsammans, rätt så bra. Lite kraschbang i slutet vill jag minnas. Som sig bör, typ. 
Vi bakade grötbullar för första gången. En succé!
Det var alla hjärtans dag. Och vi kramades extramycket. 
HemmaMammalivet, tillsammans med dom där två. Älskat. Som alltid. Jag och mannen hade arbetsdag, bara han och jag. Såna som är sällsynta när man har två småttingar att ta hand om. En-i-taget-jobb är det vanligaste, men det där, fasligt lyxigt. Hela-familjen-arbetsdagar.
Och plötsligt kom vintern och mamman svor över att få ihop allt. Och längtade som en galning efter att hennes man skulle komma hem. Men samtliga i gänget gjorde allt dom kunde för att göra situationen så bra det gick. 
I slutet av månaden började vi kalasbaka. 
Någon provsmakade vad han just bakat. 
Och så hade vi vår alldeles egna Semmeldag, där vi bjöd familjerna på korvgrillning ute och semmelfika inne. 
Vecka efter vecka, tröga hejdå till den där skäggige som jobbade långt hemifrån. 
Vi gjorde Storebror och Lillasyster, i snögubbeformat.
Det blev Mars.
Och morsan kapade håret. 
Vi förberedde kalas.
Och hade kalaslördag med hela storfamiljen!
Någon hälsade välkommen och var mer än nöjd över dagen! Temat var choklad och kalasbarnet älskade hela alltet.
Mamman kände stor lycka.. efter två lite tröga månader som start på året. 
Liten fyllde 3 år. En stor dag. 
Vännen C kom och hälsade på och vi lekte konditori och hade fantastiskt härliga sportlovsdagar tillsammans.
Mammahjärtat gick sönder lite, och någon var mer än stolt. Vilket var det som räknades. Nappen lämnades till isbjörnen och någon fick medalj. Såå stort!
Fönster byttes, härs och tvärs i den takt vi bara hann.
Någon växte och fick nya, aaaalldeles för stora, stövlar.
Så blev det April.
Och vi började Påskpyssla. Så gräs. Blåsa och måla ägg. Och sånt. 
Ljuset. Helt magiskt!
Det tränades vårpeppiga pass tillsammans med Storan. 
Och barnen storshoppade inför våren. 
Det blev en fredag, den 7e april. Som var alldeles förfärlig. Allra särskilt i stora staden i vårt land. Att M kom hem för helg och kramade oss, var fantastiskt. 
Det jobbades vidare med fönsterbyten… köket fick istället för två panoramafönster, tre vackra, höga och spröjsade skapelser.
Sakta men säkert började vår vision synas, inte bara i våra huvuden och i ritprogrammet. 
En dag åkte vi på roadtrip hela familjen. Vi pausade, hoppade ur oss energi och hem återvände vi visst med en brummande sak som skulle hjälpa i arbetet här på gården. 
Så blev det Skärtorsdag. 
Och Påskhelg… familjen gav sig själva, (nu när Lillan blivit så stor att hon skulle byta till sittdel), vad som sedan visade sig bli årets bästa köp. En ”Snabbvagn”, som vi säger. 
I snöglopp monterades ungarnas påsk- och vårgåva. 
Vi bakade Mormorbullar med vaniljkräm och ringde hit kusinerna för fika ute på gammtrappen. 
Och sådde luktärtsfrön och var pirriga i magen. Älskade M (och hela familjen) fick helt fantastiska klartecken; Vackerpappan skulle nu inte behöva resa långt för jobb och uppdrag längre. En utav årets allra största höjdpunkter (som uppskattas prick hela tiden!!). 
Någon kom hem med fredagsbuketter mest varje vecka. 
Och ute planterades penséer. 
I slutet av månaden var det dop i Svärfamiljen, där världens finaste sjöng och spelade och såg ut sådär som när jag föll för honom som tolvåring…. lite mer muskler, skägg och ett par ungar kring sig nu, bara.
Allra sist, hade vi Vårfest här hemma på gården. Fullt av älskade kom och firade in Våren tillsammans med oss! 
Puss på M!
Och det blev Maj!
Tussilagoblom.
En färdig lekplats för barnen som M snickrat.
Det vårjobbades.
Och i blåsippsbacken satt någon och kikade blåsippor för första gången i livet.
Basilikan vi sått fick komma i större krukor.
Och lika drömmigt som alltid, var det när tvätten började hängas ute.
Köket badade i sol.
Och Minimannen och jag målade pallkragar och planerade Odlingstäppa!
Pappa, Morbror S och M. I full färd med att sjösätta Plåt-Emma i vattnet. En Vårritual som nu ligger än varmare inbäddat i hjärtat. 
Vitsippsbacken var magisk.
Och Liten njöt med jordiga händer.
Det var vår ute på bron.
Och det grönskade! Älskade Mormor och Morfar kom och hjälpte till med grundmålning till brädfodring och kidspassning. 
Och till sist blev Drömgården med fler äppelträd. 
Vi firade Morsdag. En dag med mycket känslor. 
Och månaden avslutades med frösådd.
Och plötsligt var en utav årets allra vackraste månader här. Älskade Juniflickans månad. 
Vi gjorde sommarens första rabarberpaj.
Började riva lockbrädor och därmed var startskottet för vad som känns som fantasi, igång. Brädfodringsresan!
Mamman njöt av favoritblomster. Liljekonvaljer..
Äppelblom. Denna bild, tagen mitt i juninatten. 
Det var några varma dagar och dom njöts så.
Juniljus. Det vackraste jag vet.
Luktärtorna trasslade sig och längtade ut.
Någon kände sig fasligt fin i sin nya kjol och tillsammans med sin trio, drog hon på Student och firade vår älskade J. 
Det rabarbersaftades, planterades sommarblomster och njöts av försommar. 
Odlingstäppan började ta form och det växte i varenda bunke och bädd. Lycka!!
En ljum junimorgon. Med Juni-Syrena-flicka i famn, doftandes på ljuvligaste blomman i världen. 
Och så fyllde hon 1 år, den där vackra lilla skapelsen till människa. 
Vår Älskade Juni.
Jag och Storebror jobbade stenhårt den dagen och ordnade kalas för Lillasyster. Storfamiljen kom till kvällen och det var en strålande Ettårsdag!
Varma i hjärtana…
..avslutade vi månaden i Sommarstugan. Med det årliga Midsommarfirandet. Som var helt underbart och som nu aldrig kommer bli sig likt mer igen. 
Alla minnen finns i hjärtat. Stugorna står kvar. Men självaste Morbror S, är i himlen. <3 
Sköna, vackra, nippriga junimånaden var slut, sommarlovet för Liten hade pågått i flera veckor redan och vi började längtade efter julimånaden och pappsens semester…
Å. Hjärtat värker och värmer. Livet, alltså. Del 2 kommer inom kort.
Önskar er en fin Årets Allra Sista Dag! Det blir härligt med nytt år tycker jag.
Senaste kommentarer