Byn. Som är mitt hemmahemma. Som alltid kommer att vara mig kär och göra mig hjärtevarm. Främst, för att två utav människorna jag älskar så det värker, bor där. Mamma och Pappa. Där, i lilla byn. Där är jag hemma!

Idag har mina föräldrar pysslat om mig och tre små barnen, medan pappan och snälla svärfar spikat tak på vår övervåning. Farmorsvärmor? Hon levererade nya stickesockar och annat härligt i en kasse. Kärlek alltihop. Förstår ni? -Tacksamheten. Så stor. Jag tror jag måste gråta en skvätt.

Jag, Torehunden och slumrande Bertil tog oss en lång och så skön promenad tillsammans. Längs hemtama vägar. Bland tystnaden. Pulsen som tickade mig ända upp i pannan. Och med träden som fullkomligt dignade av snö. Oj, som det har snöat senaste dagarna.. förutom att det gör livet lite krångligare, att jag är orolig för darlingar som är ute efter vägarna och så vidare, så är det bara mysigt faktiskt!

Som pricken över myset i lilla byn, tog vi sparken till loppisen. Köpte en liten kruka. Susade vidare till lilla mataffären. Köpte geléhallon. En gurka. Tandpetare. Kinapuffar. Och gjorde en sån där gottekaktus, ni vet? ..jag minns att jag tyckte det såg så fräsigt ut som liten.. när någon kompis fick en sån på kalas. Godis. Och gömda slantar i krukan. Så. Jag och barnen knåpade ihop den där kaktusen, sen pussade vi MammaMormor och PappaMorfar hejdå-vi-ses-snart, susade hemåt, mötte upp Snickarpappan, piffade till oss lite och sen har kvällen spenderats i Mäjadalen. Kalas! Min Gudson R firades. Och återigen, blir jag alldeles gråtlycklig över denna stora fallskärm av människor vi har i kring. En gåva, så stor.

En lördag att spara i hjärteasken!

Hoppas att ni också haft en fin dag.

Lillafrun