Jag tror knappt att det är sant!

Vi är hemma.

Redan!

Det är nästan så att man kan tro att vi har flugit alla milen från Gotland och hem till vackra Höga Kusten. Men icke! Färjan gick 00.50 i natt, vi sov tills att kaptenen hojtade att vi var framme i Nynäshamn, 04.05.

Efter många överväganden under gårdagen, kom vi fram till att vi skulle försöka gasa på hemåt, på en gång. Inte ta den där älskade svängen förbi Ekerö och storasyster. Det, gjorde såklart ont i hjärtat, men för Litens skull förstod vi att det här kunde vara något bra.

Om det var det?

Ooooooh yes!!!

Hallelujah!

Jämfört med nedresan, som ju var lite av en fars, var det här som en plättlätt pannkaksresa. Hur bra som helst har det gått. M gasade på till Tönnebro, där vi åt frukost och rastade en Litens hoppsugna, om än lite nyvakna, små ben.

Det har väl aldrig varit så vackert på detta ställe, som denna morgon! Alldeles lugnt, och nästan bara vi där. God frukostbuffé och en mysig utsikt. Vi var positivt överaskade!

Liten myste runt i sin pyjamas. Som han tackar älskade Tant Trisha och Farbror Melker för. TACK <3

Vatten är oerhört fascinerande, för både stora och små.

Efter en skön rast där, åkte vi vidare. Liten sov, mannen tutade och körde och jag broderade. Vips var vi framme i Sundsvall. Då var M tvungen att sova en stund, vilket gjorde noll och ingenting. Jag och Liten smet i väg. Sixten, ska du och mamma gå på Lager 157 en sväng? 

Jag hörde det där, sa mannen.

M somnade och vi, jag och Liten, hamnade i himmelriket och kom ut med en påse med några plagg för hösten. Japp, du hörde rätt. Höstkläder! Det är ju den allra, allra roligaste shoppingen, om du frågar mig! En gammelrosa kofta, en shabby-blå blus och ett par nya jeans senare, så drog vi vidare.

Och nu är vi hemma.

Jag har gått ann som en gasell sedan vi kom hem. Flög på blommorna direkt, som ju vuxit som tokar under dessa veckor (tack kära vattnignshjälp!!). Plockade gammblommor, klappade om och sa att nu är jag hemmma! 

Och som jag älskar det här stället.

När vi rullade in på gården drog både jag och M den där sucken; Borta bra, men hemma bäst och fy tusiken vad vi älskar det här stället-sucken. Och som kompensation för att M kört hela vägen hem, så tog jag tag i packningen på en gång. Så nu är allt tillbaka på sin plats igen. Galet skönt att bara ha EN överfull tvättkorg att ta tag i, och inte en hel hög av tvättkorgar, som vi nog skulle haft om inte svärpäronen fixat den där überbraiga tvättmaskinen till sommarhuset. Färska blommor är inplockade på köksbordet och nu är det precis som vanligt igen. Jag har duschat och kletat in mig med alla smörjor jag kunde hitta, och sprutat parfym och typ raspat gaddarna. Allt, för att känna mig fräsch efter en lång, men väldigt lyckad resa.

Nu ska vi vila ute på sommatäcket, på gräsmattan. Kära nån, vad jag njuter.

 Vi är hemma!

Kram/lillafrun