Å musik alltså… ibland är jag så less att jag får känslan av att det sista jag vill göra är att spela och att sjunga, och frågorna kommer, ”hur ska jag kunna vara en inspirerande lärare?”, ” är det här verkligen rätt?”. Men tack och lov känner jag oftast, som idag, bara ”Yes! jag älskart, det här är ju superkul”.  Så helt klart går det upp och ner.

Idag hade jag kunnat haft en dubbelt så lång fiollektion än vad vi hade, (1,5h), fastän då hade jag nog fått tväront. Sedan förra veckan har jag nämligen ont i lederna i vänster hand, så vips spänner och stramar det så jag inte kan spela mera. Jag spände mig så mycket under orkesterveckan, förra veckan, så det är nog det som spökar. Hejja min fiollärare. Han får mig att tycka att musik är KUL!

NU! Lunchtime med världens snyggaste man, min M!

Tjing ifrån en glad..

/…lillafrun