Ikväll har vi varit i kyrkan och lyssnat på ett helt fantastiskt luciafirande. Där bland årskurs tre stod vår förstfödde och i ettan, familjens StoraLillasyster. Fortfarande små, men samtidigt så stora, båda två. Sjöng så fint tillsammans med sina småvänner, stöttade av fantastiska pedagoger och alla ledda av proffsiga Musiklärarna. Wow, alltså..
För precis ett år sedan den här dagen, gjorde vi det HÄR och jag känner väl, när det varit så mycket sjukstuga nu i veckor och orken ej är på topp efter det, att det är himla skönt att ha det där gjort. Men alltså, ett ÅR har gått sedan den där dagen som jag minns så väl. Minns att det var slitit men samtidigt underbart. Åren går så fort nuförtiden? Jag minns, för cirka 15 år sedan (livet innan Livet, liksom) när jag hörde orden ”ett år, det går fort, det!” av en annan vuxen och jag bara kände ”men vaaa, ett år är ju en hel evighet”.
Efter kyrkan, tjavade vi in i hemmet. Tände liv i änglaspelet. Bullade upp med gofika, nybakta saffransbröden. Och julmust.
Lussefika med mitt favoritgäng i livet.
Stunden är god. Ville bara kapsla in den. Helst stanna tiden för ett slag.
Så spelades det memory tills ögonen nästan gick i kors. Och mamman och pappan fick feeling och jammade lite. I vanliga fall hamnar vi vid ett piano och trummorna. Men ikväll åkte stränginstrumenten fram (tack duktiga musikerna i kyrkan i kväll, för inspirationen!).. himla mysigt. Tills två utav barnen satt med hörselkåpor, en tredje hamnade vid playstationet i någon hetsig hockeymatch och Lillminsting hann sno åt sig en stråke ur mitt fiolfodral, som höll på att kosta stackars stråken livet.
Det var det. Årets lucia. Fint ju. Hoppas att du haft en fin dag!
Å. Hej alla ni! Hoppas att ni haft det gott i helgen. <3
Min helg blev verkligen som en endaste varm kram. Jag kände mig lite som ett korthus som föll i fredags. Alltså, alltid alltid är det en trötthet när helgen tar vid, ju. Men ibland lite extra, när det varit lite extra, helt sonika.
Så blev det helg och vi fyllde dagarna med hjärtegott.
Tillsammanstid. Två föräldrar här hemma. Chans att inte göra så många saker samtidigt (vilket det mycket är när man hemmamammar med tre älsklingar.. något jag ju för det allra mesta tycker går ”som hejsan”, som Minimannen säger, men som ibland kan ta ut sin rätt).
Helgen, med lyckan över sjukstuga som upphörde, ungar som började vara sina rätta jag igen. Lillprinsens små, stora framtänder som ääntligen fick se världens ljus. Och mammahöften som fick vila en del från bärande på ledset barn. Framförallt; Mammahjärtat som fick njuta av ljuvliga synen av glada barn igen.
Storasyskonen cyklade för fullt längs lillvägen. Gullebarn.
Skogsluft. Pyssel vid pysselbänken. Löpning, en längre tur för mig och skäggig tillsammans, två barn i vagnen också.. Storebroren hade Farfardag och levde liivet. Ja, båda storasyskonen har svishat till Farmor och Farfar härs och tvärs under helgen.. den rikedomen. För oss alla, på alla sätt. Att ha våran Storfamilj nära.
Vi har samlat på sömn. Träffat efterlängtade vännen. Och så avslutade vi alltsammans med att åka till Grannbyn på fantastisk gospelkonsert. Där jag träffade gamla vänner från mitt folkhögskoleår i huvudstaden… det där året för alldeles snart tio år sedan. Det var så enromt roligt att återse fina människorna. Och njuta hjärtevarma musiken.
Bertilen och jag dansande och njöt och till sist somnade han i min famn, och sov sig igenom världsbra, ösig gospel. Mammas lillprins.
Ja, ni anar att helgen varit som ett plåster på en lite för trött småttingmor, va? Mycket riktigt. Känner mig alldeles varm i hjärtat. Hoppas, hoppas, hoppas ni haft det gott, ni med!
…
Nu tar vi måndag!
Tillsammansmåndag. Lyxigaste sortens veckostart, alltid. Nu ska jag ansluta mig till gänget som är ute på gården. PappaMorfar är här och hjälper oss att elda idag, så snällt. Det är så himla mysigt med eldningsbestyr tycker jag, barnen gillar det också! Och förstås är det fräsigt att få bort dom där stora högarna av gammal brädfodring. Win-win-win, alltså!
Planer inför veckan?
Våren har stått på paus för ett slag, men det känns som att den är här för att stanna nu. Det ska vi njuta av i massor denna vecka, tänker jag. Tussilagosolarna har vaknat igen i dikena, gräsmattorna blir grönare för var dag och små knoppar syns på häggen. Ljuvliga vår! Jag har ett par utkast att jobba med inför fina samarbeten som ni ska få ta del av också. Och vännermiddagen här hos oss längtar jag också massor till. Lite så. Vi tar en dag i taget.
Blockflöjt, liten trumma. Triangel och maracas. Pianospel av Musikfrökenmamman och samtliga sjöng och dansade. Helt och hållet drömmig stund. Det är så roligt att barnen tycker om sång och musik lika mycket som sina päron. Världsgulligt är det ju också med en ettåring som dansar och en liten Storebror som sjunger så fint. Så ja, idag var det Musiksal där inne. Gympasal funkar det där rummet förträffligt fint som också. Och lugn och ro-Sal, förstås.
Ännu en dag av full fart. Innelek av olika slag. Utelek och snöskottning. Det vanliga; syta, byta, servera mat, trösta, krama, lyfta, klä på, klä av, servera mat några gånger till, hjälpa, bli en blöt kärleksfläck och så vidare. Och ja just det, veckans första träninspass för mamman också när barnen hade en lugn stund framför barnprogram. Juni hängde på mig på slutet, när jag bara hade hitte-på-yoga kvar. Hon sopade mattan med sin mamma, om man säger så. Så himla sött när en ettåring försöker härma olika positioner och gör det prick hur lätt som helst.
Nu väntar kvällen och jag tror, utan att känna mig särskilt vågad i gissningen… att jag somnar med barnen ikväll.
J´s lilla kofta hänger på köksstolen. Veckan planeras. Lite viktigheter görs i förbifarten vid datorn. På köksbordet, en så vacker Azalea. Och en katt.
Förra veckan var fasligt trevlig med väldigt mycket härligt och roligt kusinhäng för barnen och Sväggan-häng för mamman. Veckan toppade vi igår med att jag och M spelade tillsammans i vår gulliga kyrka här i byn.
Det är flera år sedan han och jag musikade tillsammans… förutom något familjedop eller så. Annars har vi bara spelat på var våra håll. Förr om åren var det liksom Sommarjobbet. Antingen tillsammans med Syrran eller M.
Var sak har sin tid, som vi brukar säga. Jag är alldeles för nervös av mig för att blanda spelande med att till exempel ha en liten bäbis som ska ammas på sina tider och så.. och lite så har det ju varit senaste åren. Men nu är barnen så pass stora att S jobbade, delade ut psalmböcker, sa välkommen, skötte ljudet tillsammans med Den Riktiga Kyrkvaktmästaren och var den sötaste MiniKyrkvaktmästare jag någonsin skådat. Juniflickan körde marathonsovning ute i vagnen och var högst ovetande om att hon ”skött sig exemplariskt”.
Helt fantastiskt också att få vara där i musiken magi, tillsammans med han jag älskar så. Det är faktiskt helt otroligt häftigt att spela och sjunga tillsammans med någon man känner så väl.
Idag?
-Hemmamåndag för mig och barnen. Med stormen utanför och sköna känslan här inne. Har ni sett sötaste små bokstäverna och traktorn (joo, visst ser man att det är det?) här ovan? Mamman smäller av såklart.
En sväng till affären för att fylla kylskåpet som fått sig en urtorkning. Känner mig alltid så rik när kylskåpet är fullt av massa mat. Sen gav vi oss ut på långprommis. Innan älskade Vackerpappan kom hem på lunch. Det blev något som kändes så löjligt gott; Pyttipanna. Med Mammamormors rödbetor till. Inte sån vanlig pytt, som vi brukar göra själva. Utan sån där köpes, som man typ åt på bilresans mat-stopp på väg till Storstan, som liten liksom. Mums!
En herrans massa tvättande, pysslande, städande av bil och två vagnar och ja, poff så är det snart kväll. Vi ska äta korvgryta här om en stund, ska bli prick hur gott som helst och något som gör mig varm i kroppen bara av att tänka på. Det är liksom en utav dom där höstiga maträtterna som älskade mor alltid lagat under uppväxten och som älskade pappa fullkomligt älskar. Och vi andra också.
God kväll till er!
-Och, alltså; TACK så himla, himla mycket för alla era rara ord och hejarop igår! Vi blir så glada. Det är vansinnigt skönt att vara färdiga med första halvan av alla fönsterbyten och brädfodring nu. Fantastiskt att bara kunna njuta av allt! Följ oss på instagram, vettja (@lillafrunsdagbok/@housebym) så lägger vi även där upp små filmsnuttar och bilder som kanske inte dyker upp här. Till exempel får ni idag en närmare kik på den där pardörren som nu är på plats på gavelsidan. Instastories, den lilla runda ringen högst upp, ni vet? Kika där!
Då Frökenmamman ju nu är Hemmamamma. Och barnen ännu småttingar. Så är det ju ingen av oss här hemma som egentligen har regelrätt sportlov. Men Vecka 10 är starkt inpräntat sedan barnsben, att det här är Vinterlovsveckan. Så, vi tar oss en gnutta lov här på Drömgården också. Mycket bra påfund, om vi får säga det själva.
Det är rent ljuvliga vårvinterdagar här i vårt vackra Höga Kusten. Igår var vi ute hela familjen i timmar.
Bara var. Hade familjeföretag och hjälptes åt att dra ihop ved som legat kvar sedan någon vecka när vi avverkade lite. Jag och S solade respektive hejade på den skäggige. Sen körde hon som gillar att gasa, om det är hon själv som bestämmer, tunga timmerdoningen full med ved.
Och förutom massa skön utetid, sörplades det kaffe i solbadande kök och lektes med gullbarn. Och en morsa kände sig så inspirerad och hade plötsligt haft två ivriga speltimmar inne i salen. Både piano och fiol. Minimannen var med stundvis, fick till sin lycka prova mammas fiol och spelade också (helt vansinnigt gulligt) bredvid på sin egna, lilla fiol (en batteridriven variant) som spelar små klassiska stycken.
Rårakor och lingonsylt till middag. Pyjamasbarn som hoppade och kiknade av skratt i storsängen, strax innan läggdags. Sagoläsning med hela familjen. Som sedan somnade i en varm kärlekshög med armar och ben huller om buller, trötta som små grisar. Tidig, god sömn, satte pricken över en så himla fin Vinterlovsdag.
Det var en finfin start på den här Vinterveckan, det där.
Sommaren är så vacker att det inte är klokt. Allt är så nytt och knoppigt. Och i luften, är det fasligt pirrigt och förväntansfullt. Vi väntar ju på någon. Det är tisdag den 14e juni och sista jobb- och förskoledagen är avklarad för oss alla tre. En dag som känts långt fram men som nu är här.
Hela Familjen checkar vi nu ut från Fröknande, Förskola och Uppdragande. Första året som Musikfröken är avcheckat, yeah! Och Litens första år på Förskolan, som han fullkomligt älskar. Och så coola mannen då med sitt.
Så nu säger vi Hej oceaner av tillsammanstid och ljuuuuuvlig, makalöst spännande, väntan på någon vi är så nyfikna på!
Vår ”Bäbisplan” verkar ha gått vägen, den här gången också. Med glimten i ögat har vi kallat/kallar vi Pyret i magen för en VM-bäbis tillika Lärarbäbis. Ni förstår nog varför. Eftersom det här är andra barnet så hade vi inte fullt lika mycket is i magen som med vår förstfödde. Med Liten hann ju M var hemma EN endaste dag, innan vi drog till BB. Han hade alltså varit iväg på uppdrag långt hemifrån då också, under sex av dom sju senaste veckorna av preggoteten. Den sista veckan hade han 5 direktsändningar på 7 dagar. Det var smått hysteriskt spännande att gå där och vänta med förvärkar då.
-”Liten, låt pappa jobba färdigt…sen kan vi vila en dag och så på lördag, den 8e mars, då kan du komma. Okej?”.
M snackade med Liten… sen råkade det bli precis så. Helt galet.
Så nu tar vi Sommarlov.
Och det känns helt sagolikt. Det pågår gissningar för fullt, vissa tror att vi föder vilken dag som helst. Vissa tror att vi får vänta någon vecka. BB tror ju kring 6e juli. Bäbisen är fixerad och färdig i alla fall. Och jag och mannen, som kanske har liiiite aning på ett annat sätt än alla andra…. vi har var våra gissningar. Det spelar ju verkligen ingen roll, Pyret kommer när han/hon känner sig redo. Nu är i alla fall vi i Lilla Familjen mer än redo. Vi ska nu bara fortsätta längta och njuta som bara den, av den sista väntanstiden!
Bertilen och jag dansande och njöt och till sist somnade han i min famn, och sov sig igenom världsbra, ösig gospel. Mammas lillprins.
Senaste kommentarer