Det blev ett utmanande lussedygn här på drömgården!

Det här var natten mot luciadagen.. spänningen var oliiidlig. Skulle nu senaste tidens allt kopplande och lödande av alla kopplingar, kunna förklaras klara eller skulle det läka vatten någonstans?

En liten glimt av alla rör där i den där himla teknikskrubben. Rörigt (!) där är,…. minst sagt. Den skäggige har aldrig någonsin gjort något dylikt tidigare, men i vanlig ordning är han modig och bara gör… hejdlöst noga.. förstås, läkte det inte någonstans, vattnet kom där det skulle.

Vilket hallelujah moment!

Nu hade vi allt förberett.. puh,

-Imorn kommer grävaren…

Det blev luciamorgon.

Alla var hemma. Spänning i luften, pling-pling från änglaspelet, något random luciatåg som skränade ur högtalarna medan vi försökte skapa oss en så luuuugn och gemytlig lussemorgon det gick, innan skolbarnen skulle skjutsas till skolan och dagens bestyr dra igång…

Lill-Olof parkerade sig med utsikt genom köksfönstret, full sikt över grävmaskinen.

Nu skulle det äntligen grävas för inkommande vatten, till nya badrummet. Samt grävas in från bergvärmehålet och in till huset. Hej och hå.. ”vaarför har ni inte gjort det här tidigare, utan gör det nu, mitt i vintern!?”.

Det kan man fråga sig. Det finns bara ett svar på det; vi har jobbat så hårt och snabbt vi kunnat, Team Drömgården. Två vuxna och fyra barn. Varenda handtag som görs, är gjorda av oss. Drömscenariot hade varit att vi hunnit gräva det här, senast för typ en månad sedan.. men vi lyckades ej med det.

Allt flöt så väl. Men efter några timmar, stötte vi på patrull… och vad som visade sig skulle bli vår alldeles egna lilla ”minikris” och prövning… ett problem vi ej räknat med.

Dom gamla, gamla avloppsledningarna, i betong, var så sköra att antingen var avloppet redan trasigt men har hållit sig i schack under mark, eller så trasades rören av grävmaskinens vibrationer.. vi kan ju välja att se det som ”tur i oturen att det upptäcktes nu då”… men orden ”ok, avloppet är trasigt och vi kommer inte att ha vatten på ett tag”, kanske inte passade sådär ypperligt när temperaturen låg på femton minusgrader och tjurigt sjönk… när man har fyra små barn, som blir kissnödiga, bajsnödiga, behöver byta blöja, blir hungriga, behöver tvätta händerna.. när man behöver laga mat, diska.. osv.
Som tur var, hade vi tappat upp en hel del vatten innan, så nog skulle vi klara oss..

Där inne var husmodern glad över att ha lagat storkok till morgonen, innan vattnet nöps helt. Att vi hade frysen fylld med både limpor och gofika att plocka fram, så vi tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och snälla grävar-M kunde lussefika till eftermiddagen.

Och ni ser lillungen med rosa slingor där? För mitt i allt hade vi bokat in hemfrisering av familjens två största pojkar också, Juni var lycklig över att få busfärga, klippandes av hennes hår sköter hennes morsa.. men ja, mitt i allt hade vi frisersalong i köket, haha!

Det fikades och medan himlen färgades rosa sjönk temperaturen ytterligare. M och M fortsatte att arbeta tillsammans och jag försökte att sköta hushållet.. med vatten enbart ur en tappdunk…. KRÅNGLET… lilla ”minikris”-känslan. TUSAN! Sååå nyttigt!!

Ett äventyr det var, att till exempel bara gå och kissa nere i lagårn, i svinkylan….

”å mamma, jag ska mmmmmjuuta av att kunna gå på toa, när den fungerar igen”, sa ena lillungen. En annan lillunge bannade detta badrumsprojekt…

Hjälte M i bild.

Nånstans här var det sen kväll. Vi hade ätit middag hos oss tillsammans med grävar- M. Och bästa svärisarna, som kikade in och kollade läget ( jag hade ju ändå storkoket färdigt, så ”kom in på middag ni också!”, sa jag och kände mig som min Moster G som alltid varit så härligt inbjudande till alla som spontankikar in.. så vill jag också vara!).

Svärfar stannade sedan kvar och var hjälte tillsammans med övriga arbetare. Timme efter timme ute i kylan.

Moment. Igen. Och här i bild, målet med dagen. Att dra slang för inkommande vatten.

Gamla, lilla drömgården undrade nog vad som hände, tänker jag…

Å hej och hå… ”vi kommer behöva gräva lite över infarten bara”. Ungefär dom orden jag hade fått innan detta grävande drog igång… säger en del om den skäggiges avslappnade inställning till saker och ting.


VI HAR JU GRÄVT UPP HALVA GÅRDEN!! , menade en annan….

Gullbarnen pysslades om där inne, scoutlägerfeeling på både kvällstvätt och tandborstande. Tätt, tätt, bäddades småttingarna om i storsängen.. ”mamma, jag älskar våran familj.. även när det krånglar ibland”, sa en lillvän.

Barnen somnade. Grävmaskinen tystnade. Jag och M hjälptes åt att ”släcka ena branden” efter den andra här inne. Någon säkring som gick, en diskmaskin som lyste felkod plötsligt och behövdes dras fram, skruvas isär… en varmvattenberedare som det plötsligt läktes vatten ur..

Om vi somnade gott när vi väl kunde lägga oss till natten? .. när diskmaskinen brummade då vi i alla fall fått tillbaka vattnet i kranarna? – JA.

Idag. Tjugo minusgrader. Djupa diket är så när som ett minne blott..

Ni anar jublet när vi efter ett och ett halvt dygn fick tillbaka lyxmackapären, TOALETT. VARM! Med rinnande vatten.

Här blir mitt senaste julpynt-tips; en hög med stora stenar mitt på infarten. Så inbjudande ju!

Äääsch.. snart är dom borta därifrån och kommer förmodligen få förlänga stenmuren neröver gården.

Nu får mer grävande väntas med till våren… som att reda till infarten och lägga tillbaka kantstenar osv.

Idag har Herr och Fru L varit bortom trötta.

Men är så tacksamma för proffsig grävning. För Svärfars inryckning. För snabb hjälp från kommunen som kom med prylar till trasiga avloppet så tidigt det gick i morse, så den skäggige kunde krypa ner i gropen och laga det. Tacksam, för att detta projekt som vi faktiskt bävat inför, nu är (typ) över och vi kan börja ägna oss åt lite roligare moment där inne nu…

Jag satt och småsov en stund i lagården i eftermiddags.. det var inte jag som tog hand om djuren igår så det kändes som en evighet sedan.. senaste två dygnen har varit innehållsrika helt enkelt. Och efter att ha suttit där och suckat och pustat lite, mötte jag Ikran i hagen, som tittade på mig och sa ”ryck upp dig nu, det här var ju bara en hittepå-kris.. ni är bara trötta idag, imorn är en starkare dag och detta lyxprojekt kommer kännas härligare igen”.

Emmeli

G-VMBJT57ZE4