Det har nu gått drygt två månader sedan jag och min kärlek var med om en bilolycka. Vi hade änglavakt.

Idag vaknar vi upp, till en solig morgon. Jag bakar bröd som jag ska bjuda på till frukost. Mina föräldrar är ju på besök.

Då min far är en mycket fysiskt aktiv människa var han ute i morse och sprang i värstingbackarna. Han är ju bara 64 år….
Vi visste inte om var han var, bara att han var ute, någonstans. Väl hemma är han glad men börjar inom kort klaga på bröstsmärtor. Allt går väldigt fort och inom få minuter är ambulanspersonalen i vår lya.
Fyra timmar har gått sedan dess.
Min pappa har haft en hjärtinfarkt. Ett av tre kärl var igentäppt.
Vi har haft änglavakt. Igen.

Den tacksamhet, över livet, som jag nu känner. Den är obeskrivlig.
Att pappa fick denna snabba hjälp, var avgörande. Hemmahemma i lilla byn, hade ambulansen inte alls kommit såhär fort. Han var på rätt ställe, i rätt tid.

Jag är så tacksam. Tack gode Gud, för att du åter igen hört min bön.

/lillafrun