Ett glapp i schemat, betyder främst att man hinner tänka och känna efter. Och fundera. Och jag veet ju att jag är en himla känslomänniska som ofta hinner vara både glad och arg/ledsen under en dag. Jag veet ju det.
Men vissa morgnar, som i morse, där jag vaknar och känner en klump i magen, fastän jag inte borde. Och det är väl just det som är problemet, att jag inte borde känna mig ledsen, för att jag har det alldeles för bra för att känna en sån känsla. Jag har världens underbaraste man, en stor och megafantastisk familj, fina vänner, en frisk kropp, en mysig lya… osv. Men! Det funkar ju inte riktigt så. Jag är bara människa, jag också. Och för ALLA så känns det ibland bara bajskaos… Och man fattar inte varför. Känner du igen dig?
Jag tror i alla fall att det bara är att låta det vara så.. Ett tag. Sedan vi kom hem ifrån fjälls har jag både mått jättebra och inte alls bra, inget jag har någon egentlig förklaring på. Och jag kanske inte behöver hitta någon förklaring heller?

Nä. Vi säger så.

20130408-154207.jpg
Efter pw med M och riktigt bra övningstid på skolan så kände jag för att bara göra det som föll mig in, jag hamnade på stan med en världsfin vän och pratade om allt mellan himmel och jord. Det satt som en smäck och vi båda kom fram till att vi är riktigt bra typer, även om vi inte gör tusen saker samtidigt och presterar på topp. Ja och sen traskade vi hemåt. Med ett lättare hjärta. Och yes! Jag sket i både smink och snyggare skor, kläder och sånt idag, kände bara inte för det. Och det gick ju lika bra för det 😉

Det här är min dagbok. Och självklart, det förstår du med, är det mycket enklare att skriva att ”åh, måndag.. Tipptopp!”… Det är oftast så jag känner. Men när jag inte känner så, då skulle jag aldrig skriva det heller. Ärlighet, det mår alla bäst av.

Adjö för nu!

KRAM/lillafrun

G-VMBJT57ZE4