Att…

Det stora i det lilla.

Det kan för mig vara att:

…vakna upp med ett leende och ett format peace-tecken med ena handen. I sömnen liksom.

…äta frukost och hinna dricka morgonkaffet i lugn och ro tillsammans med den man älskar mest i hela världen. Ja, hela, hela.

…träffa kidsen på praktiken och bara känna att jag älskar det här. 

…känna att jag kommer ha roligt på mitt jobb varje dag. Det kommer vara jobbigt, men det kommer vara värt allting.

…få bjuda en utav sina allra närmsta vänner på eftermiddagsmellis.

…känna sig helt slut i kropp och knopp och då veta att jag har tid till att vila, somna, sova. En skön stund.

…bli väckt av han, du vet, som pussar mig på kinden och frågar med ett leende har du sovit gott? 

…ta cykeln till affären, när det fortfarande är ljust, fastän klockan är närmare sju på kvällen.

…på vägen möta några vänner och småprata lite.

…svara Ja! på den där frågan jag själv, som liten, frågat många gånger. Svara Ja! till dom två stora blå ögonen som,vänligt, undrade Vill du köpa en majblomma?

…äta middag tillsammans med en godgod vän och bara prata och ha det sådär, otroligt trevligt.

…bara vara, och känna att det är helt okej. Lite jobbigt, det rycker i träningsnerverna. Men, det är ändå okej. Det är bra att längta.

…få avsluta dagen med en dos friskluft i lungorna efter en skön pw med mannen vid min högra sida. (En vecka med bara pw:s, det är vila. För mig. Jämför dig inte med mig. Utgå ifrån dig själv. <3)

…gå och lägga sig och känna Vilken bra dag jag har haft.

Det stora i det lilla. 

Tacksam är jag. För precis allt det där.

KRAM/lillafrun