Å nej.
Måndagmorgon. Regnet öser ner.
Vi somnar om och vaknar sedan till uppehåll. Tack för det. Drog ut på en lång morgon-pw. Kvalitetstid. Sedan mysig frukost och starkt kaffe. Men ägg-mackan var svår att svälja idag.
Och nu sitter jag här, tok-täppt i näsan. Och nä, det är inte på grund av någon förkylningen eller så. M har just åkt.
Jag tycker att det är så vedervärdigt jobbigt. Att säga hejdå. Att pussa sista pussen. Att släppa handen. Att se han åka iväg.
Min älskade M.
Jag a.v.s.k.y.r. att vara ifrån dig.
Usch! Jag blir helt tårögd och ledsen när jag läser nu ju 🙁 !
Tycker så synd om er som måste vara ifrån varandra.
Men samtidigt är jag så säker på att tiden kommer gå kanon fort tills han är hemma igen och att ni kommer klara det fin fint 🙂 !
Ni är ju så duktiga båda två som kämpar på med era utbildningar o passar på att ta så fint till vara på helgdagarna ni får tillsammans.
Ni är super grymma 😀 !
Ha en jättebra dag och försök skäm bort dig med något gott eller roligt att göra 🙂 !
Kram
Men ååh, jag blir alldeles rörd av att du bryr dig så! Tack <3
Nu känns det lite bättre och jag försöker tänka som du säger; tiden går fort och vi klarar det.
Tack igen för så fina och peppande ord!
KRAM