Efter en dag av stohej och fix och fest, så var det helt magiskt skönt att dra ut mot havet. Jovisst, jag pratar fortfarande om gårdagen som jag inte riktigt kan släppa. Inte än. Lite mer lördag först! Vi packade in oss i bilar fulla med korv och filtar och myggolja. Njöt av kvällen som var rosa på himlen och alldeles saligt lugn på vattnet.
Vart vi åkte? -Till Rotsidan!
Det var så vackert att man nästan tappade andan. Så lugnt och stilla. Otroligt svårt att fånga allt i en enda bild.
Hav och klippor. Det är något särskilt, för mig.
…för tre år sedan friade M till mig, ute på en klippa. Det var bara vi, havet och galet stora vågor runtomkring. Han frågade om jag ville dela livet med honom, bli hans fru, gifta sig med honom. Jag sa, ja.
…Men… det har du nog redan räknat ut! 😉
Vi.
Ja, det var helt makalöst vackert. Ord är ju fjuttiga för tusan! Bilderna får tala sitt språk.
Senaste kommentarer