Ja? Att jag får kärlek-overload, alltså.
När det känns som att hjärtat inte riktigt rymmer all kärlek som det pumpar runt på, utan spricker och att det då nästan gör lite ont. Att älska så att det gör ont. Det är nog så, jag menar.
Familjen.
Det finns inget dyrbarare.
Vi är spridda i åldrarna. Vi är i olika faser i livet. Vi lever på olika sätt. Vi bor på olika ställen. Men oj, så vi älskar varandra. Är vi bara närmsta familjen, så är vi 18 stycken. Och du kan fetglömma att vi hoppar över att krama varandra, vare sig när vi säger hej eller hejdå.
Familjen.
Det finns inget dyrbarare.
En bild med rörelse. Mannen i mitt liv grillar och syskonbarnen och Tore-hunden leker runtomkring.
Undra om jag kommer vara såhär hela livet? Förundrad över att det blev vi…
Jag hoppas det. 
Jamen titta, huuur söt får man vara?
Pappa/Morfar visar lille H hur man ska göra.
Å heeej!
Vi börjar om. En gång till. 😉
Här fattas en syster med familj. (Längtar efter er!!!). Annars är vi allihopen! Runt middagsbordet sjöng vi av hela våra hjärtan. Använde bordet som trumma, pappa som bas och vi övriga försökte tralla som dom bästaste sopranerna. hihi! 
Det är inget farligt det där. Att ha kärlek-overload. Det är snarare helt underbart. (Bilderna är ifrån midsommardagen.)
Senaste kommentarer