Vilken tur.

..att jag inte har någon tid att passa, förrän efter lunch, idag. Annars hade jag försovit mig, eller åtminstone inte hunnit morgon-gå och äta frukost i lugn och ro. Det vill säga två av dom moment under en dag, som jag värdesätter högt.
Jag stängde helt enkelt av väckaren när den ringde aptidigt i morse, kroppen ville vila. Så jag vaknade bland ett hav av täcken och kuddar och os av morgonlugn, en dryg timme senare än tänkt. Halv åtta kanske inte är sovmorgon för dig, men för mig. I alla fall på en vanlig tisdag.
Jag steg upp och gick ut på min morgonrunda, klapprandes med broddar. Och nu väntar min frukost.

Jag har egentligen massor på min att göra-lista idag. Men, jag tänker att jag tar det allra viktigaste bara. Jag är liksom taggad på en lugn tisdag känner jag.

Kroppen vill det. Och jag med!

20131203-091706.jpg

Att lyssna på kroppen. Jag övar mig.

Kram/lillafrun