Ett riktigt hallelujah-moment.

Vi har varit vakna sedan tidiga, tidiga ottan.

Ja, det är ju då julottan är.

…Och man på ren vilja kravlar sig  ur sängen, kletar på någon slags mask i fejjan, trycker en macka för blodsockrets skull och sedan knatar iväg ut genom dörren. Ungefär då och där, vaknar jag.

Men varje gång, när jag möts av den där vackra lilla kyrkan, fylld av ljus, så är jag så glad att jag tagit mig dit. Tillsammans med min M. Förra året tokförsov vi oss, så i år hade vi väl i alla fall tre alarm som väckte oss. Klokt.

Och det mysiga när man varit på ottan, det är att få ta på sig den där fina pyjamasen man fick i julklapp och krypa ner, bredvid han som gav mig tusen julaftonskyssar igår, och somna om igen. Ett riktigt hallelujah-moment faktiskt. 

Juldagen. Den har startat precis som sig bör. Och vi är sådär skönt trötta som man alltid är på juldagen. Känner du igen den, den där juldagströttheten? Jag älskar den. Den hör till.

HOPPAS ATT DU HAR DET GOTT DÄR DU ÄR!

Kram/lillafrun