Här kommer fortsättningen…

Juni, juli, augusti.

Juni. Mannen tog sin examen och jag fick äääntligen det där efterlängtade sommarlovet. Vi åkte söderut, hemhem, för ett par veckors vila. Vi plockade liljekonvaljer, hängde med päronen, sprang uppför skulebacken, myste med Storan och alla kids, töltade genom vackra vyer, firade en älskad farfars 80-årsdag, njöt ute i sommarstugan och firade midsommar.  Sedan drog vi norrut igen.

M fick jobb på stuberten och jag, ja jag började jobba på det där drömsommarjobbet; på det där lilla cafeét nere vid ån. Samtidigt höll jag på att, fullständigt, blomma sönder baltanen, ”mitt sommarrum”. Planterade och grejade, hade gardenparty med vännerna, grillade korv in på sena natten tillsammans med grannarna och njöt av varma sommarfrukostar. Och det var där, i mitt sommarrum, som jag spenderade mååånga timmar under dessa tre månader. Jag var trött. Förbaskat trött.

Juli. Och den där tröttheten, den hade ju sin förklaring. På vår första bröllopsdag plussade vi, kollade varandra i ögonen och fattade ingenting. Vi var ju heelt oskyldiga….

Sommaren var hemlighetsfull, omtumlande och alldeles fantastisk. Vi tillbringade vår första sommar uppe i norrnorr. Största storasyrrorna kom och hälsade på. Vi tränade tillsammans hela familjen, körde gokart, åt vid långa bordet ute på gräsmattan och jag njöt, av att för första gången få bjuda hem mina stora storasystrar. Hem till oss. Jag och M fortsatte att jobba och jobba. Och det var det (jobbet), träning och sömn, som jag ägnade dagarna åt. Jag orkade inte ens städa. Den du!

Augusti. Vi avslutade sommaren på bästa vis; sköna dagar vid sötaste huset på Gotland och ännu en vecka hemmahemma, där vi plockade en massa liter hallon, svamp och allt möjligt som gjorde oss redo för en hösttermin.

Och så var hösten här och månaderna heter september, oktober, november och december.

September. Min trötthet blir i ett poff mycket bättre. Vi drar iväg till huvudstaden och firar födelsedagsbarnen, Syrran och Svågern, genom ett hejdundrande gardenparty. Återvänder snabbt norrut igen. Jag pluggar som en galning, allt för att förbereda inför Litens ankomst. Och Liten, det lilla livet berättade jag om, kring månad fyra, för er. Vi köper tvättmaskin, större frys och vräker i oss kräftor tillsammans med vännerna. Och inte förrän ungefär där och då, när vi började berätta om vår älskade hemlighet (och såklart magen började växa), så kunde man på riktigt förstå. Att jag och M ska bli päron. Vi. Så häftigt!

Oktober, november. Hösten har tickat på i en väldig fart. M har jobbat och jobbat, och jag har pluggat och pluggat. Och jag har varit på den bästa praktiken! Och på den lediga, fria tiden, har det blivit mycket träning, många friska morgonrundor, ett och annat brödbak (min största craving; bröd med smör) och mysiga häng med vännerna. Och det häftigaste under hela hösten, förutom att fylla 23 (skämt och sido), det var att få se sitt barn genom ett ultraljud, känna sparkar och se hur magen bara växer och växer. Vecka för vecka.

Och nu är det december och snön har inte syns till, över huvudtaget. Men, jag fick äntligen börja äta lussekatter som jag längtat på sedan i somras. Jag känner mig stor om magen, lite tyngre, men inget som stör mig nämnvärt. Sparkarna är galna och i förrgår, 29 december, kunde jag nästan se lilla handen genom huden. Galet häftigt!

Och december betyder, någonstans där på mitten; jullov. Galet skönt. Vi njuter av ledighet här hemmahemma. Bland alla våra älskade, massor av mat, svettiga pass i pappsen hemmagym och vila.

Nu tackar jag för det här året. 2013.Det har varit ett år att minnas. För alltid. Och dra på trissor! Snön är här nu.

Men nu kör vi, nytt år! Hej och välkommen år 2014. Jag känner på mig att det kommer bli ett crazybananas bra år. Ja, det gör jag!

Gott Nytt År, alla Ni! <3

Hänger ni med mig, ett år till?

Kram/lillafrun