Han älskar mig.

Turbo-preggot har varit framme igen.

Men nu tusan är jag trött, och har satt mig på rumpen för lite vila, med en kaffekopp med en liten klick vispad grädde i.

Dubbelsats av tekakor, lite skolfix,  en långpromenad i galet vackert och lika kallt väder. En sväng till affären. Till lunch gräddades det våfflor och innan jag hann reagera, satt jag och hackade nötter till ett frukt- och nötbröd (recept HÄR) som nu står i ugnen. Ja och sen råkade jag städa också. Jag skulle ju bara… äsch, det var tyyyp mer nödvändigt nu efter allt bakande och lagande, som jag sölat överallt, än någon annan gång. Mannen ler, skakar på huvudet och säger Du är så söt, där jag far fram.  

Jag förstår preciiis vad han menar, egentligen; Du har något fel. Kanske inget allvarligt, mer smyghypersjukan eller nåt. Men, jag älskar Dig ändå. Villkorslöst. 

Nygräddade våfflor, med grädde och hjortronsylt, när man är sådär kall om kinderna att det knappt går att le… Vi konstaterade att det var en himla höjdare!

Nu väntar en lugn kväll.  Middagen görs i lergryta, väldigt smidigt och gott. Vi har med andra ord lyckats ha ugnen på i stort sett hela dagen. Det är varmt och skönt här inne. Söndagkväll. Och jag tänker sitta fastklistrad vid mannen. Jag tänker inte släppa honom en sekund. Sådetså.

HA EN FIN KVÄLL!

Kram/lillafrun