Ja. Inga ord behövs ju egentligen.

Han stod där ute i vintern, och väntade på att jag skulle kliva av bussen. Redo med den där famnen som gör mig hel, och redo att bära min väska och få mig att känna mig som den där prinsessan, han påstår att jag är. 49 minuter hade vi på oss innan tåget skulle gå. En god lunch med ögonen klistrade på varandra, oberäkneligt många kramar och ett avslutande, innifrån-och-ut-menande Jag älskar Dig.  Jag tror att man kan kalla det för…

 Att tanka kärlek. 

20140122-123013.jpg

Nu klarar jag mig ett par dagar till. Sedan är det helg och en massa tillsammanstid väntar.

Att få 49 minuter av kärlek. Obeskrivligt.

Kram/lillafrun