Jag kände det egentligen direkt när jag vaknade…
…att det liksom rök ur den där efter-natten-ruffsiga LillaMy-knuten uppe på huvudet. Jag kände mig otålig i kroppen liksom. Det är soft att vara gravid, jag verkligen älskar det och har fått lyckan att ha mått som en prinsessa under hela preggoteten. Men…. nu börjar jag bli liiite småless. Fast samtidigt har jag lite separationsångest till magen. Nä, det är inte lätt att förstå sig på mig ibland.
Nu är Liten inne på sin nionde månad som förstahandskontraktare av preggolyan. Men snart går det där kontraktet ut… och det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det… förlossningen alltså. Men tänkt när vi äntligen har det där lilla livet på utsidan av min mage, vilken galen känsla det kommer att vara!
Om det fortfarande ryker om mig?
Näpp. En utav mina allra, allra närmaste vänner ringde, som ett sändebud från ovan. Och han, vännen, får mig aaallltid på bra humör. Spelar ingen roll om jag svarar med ett Åhhej.. Jag tror jag är arg idag..? Han lyckas alltid. Världens bästa! Efter att vi lagt på så drog jag fram mitt gym. Jag var i helt perfekt sinnesstämning för ett träningspass, kände mig stark som en oxe och frustade som en intevetjag. Andades iiiin genom näsan och uuut genom munnen…
Och nu sitter jag här.
Efter att ha varit på en miniutflykt. Jag har varit nere på stan en snabbis för lite fuffens. Hade sån tur att jag mötte grannarna som skulle åka ner på stan precis när jag skulle traska till bussen. Glad i hågen liftade jag med dom ner, gjorde mina små ärenden och sen tog jag bussen hem. Och nu firar jag onsdag med kaffe (yes!!! första gången det inte smakar rävpiss!) och ett par bitar mörk choklad.
En onsdag.
Med en välbehövligt lugn morgon, en rykande knut, ett världsbra telefonsamtal, ett träningspass, en miniutflykt och lite choklad på toppen. Det finns ingenting att klaga på. Det är ett som är säkert!
Hoppas att Du har en bra dag!(?)
Senaste kommentarer