Ja. Den här senaste veckan har det bäbispysslats. En hel del, faktiskt.
Måndag, för precis en vecka sedan, höll vi på med dom där, hiiiimla, gipsavtrycken. Dom, där vi först kletade ner lilla foten och den motsträviga handen i trolldegen som mannen fixat. För att sedan kunna fylla dom små avtrycken med gips, för att på ett snitsigt vis föreviga vår älskade prins fot och hand. Dom är ju så gulliga!
Men oom det krävdes sitt tålamod? – Oooh, yes.
Men, vi lyckades. Rätt bra faktiskt. Titta!
Handen ser lite motsträvig ut. Och precis så var det. En morrande Liten som tyckte vi var knäppa i huvudet. Så rätt han hade! Det var mig en mysig stund det där. Jag, tillsammans med dom bästa jag vet.
Och pysslet, det slutade inte där.
Näpp. Man kan föreviga på andra vis också. Genom foton såklart. Men också genom avtryck i färg. Och det.. gick också sådär..
Liten undrade VAD HÅLLER NI PÅ MED!?!?!?!?!? samtidigt som han spretade, bestämt, med tårna. Vi gav upp det där med färgen för en stund.
För att i fredags göra ett nytt försök. Och denna gång med proffshjälp. Vi fick fint främmande av näranära.
Och mannen snodde ihop en hallonpaj med grannmannens recept. Gott som bara den! Och finfrämmandet hade finbullar med sig. Såna med vaniljkräm i. …och med lite fredagsfika i magen gick det där med avtryckandet som en dans. Ja. Nä. Men much better than första försöket. Om man säger så!
Liten blev återigen inkletad i färg. Han kollade lika konstigt på oss denna gången. Men det kändes på något vis som om han tänkte okejdå era klantstollar, få det här överstökat nu då!
Och idag, har vi avslutat det hela. Lilla handen, full med blåfärg, satte avtryck som vi kommer spara i evighet.
Att pyssla med en Liten. Kanske inte alltid det lättaste. Men så förbenat mysigt, att det ju inte är klokt!
Senaste kommentarer