Inte bara en svart och en vit.

Och nu är det kväll.

Jag hade tänkt skriva några ord här, för en bra stund sedan. Men jag somnade visst. Bredvid lille S.

Idag har vi haft onsdag. En dag med både lycka och olycka. Det är väl så livet ser ut, tänker jag. För många och för dom flesta. Mitt i dom vackraste, lyckligaste av tider; som den tiden jag är i, just nu. Tiden som ny-mamma, till en Liten som trollar med mitt hjärta. Mitt i det där. Det där lätta, okomplicerade, osvåra, så kan det ändå finnas sånt som inte alls är särskilt roligt, enkelt eller lyckligt. Livet, med andra ord. Har många sidor. Inte bara en svart och en vit.  Kanske, pratar jag inte direkt om mitt eget liv, just nu. Men ett liv, som ändå tillhör mig. Ett liv jag är rädd om och vill hjälpa.

Luddigt?

Ja. Men vi låter det vara så.

Onsdag, sa vi. Promenad runt elljusspåret. Ett träningspass i utegymmet, där på mitten. En kaffekopp ute i solen och kalla vinden. En utflykt, till ett norrnorr-ställe, för att skjutsa en vän. En god middag tillsammans med världens vackraste man. Och en kväll som blev kortare än tänkt, eftersom jag somnade bredvid en liten Liten. Troligtvis just vad jag behövde.

Han är fantastisk. Den här lilla minimannen. Han har sannerligen entrat världen med stil och mer därtill. Varje dag gör han mig och M till dom lyckligaste på jorden. Det där leendet… ja du har ju sett det. Och du förstår mig va? att jag smälter? . Annat är omöjligt.

En onsdag.

-tack för idag.

Godnatt!

Kram/lillafrun