Och nu sitter jag här igen.
På den där älskade trappen, med sommarvackra vidder och solnedgång som utsikt. Jag älskar att sitta här.
Och här utanför. Utanför lagårdsdörren. Där satt jag tidigare ikväll, vyschade en liten till sömns, samtidigt som jag fantiserade om allt mellan himmel och jord. Betande hästar till exempel…
Idag har det varit en, nästan löjligt, jobbig dag. Jag vill inte åka härifrån. Jag längtar till Gotland, men vill inte åka härifrån. Det är med andra ord blandade känslor hos mig just nu. Men det känns bättre nu, än tidigare idag. Nu är varenda väska packad, bilen står skinande ren , med en gapande, semesterpackningssugen, takbox på taket. Huset doftar nystädat och viskar att det lovar att stå kvar när vi kommer hem igen. Tvätten är tvättad, gräsmattan är klippt. Och blommorna här bredvid mig på trappen, dom är så vackra att jag kan bli uppslukad för mindre. Dom har både badat i regn och sol idag.
Varsin löptur har vi tagit oss också, jag och mannen. M i stekande eftermiddagssol och jag fick lyxen att springa nu ikväll, när det var perfekt temperatur. Däremot fick M lyxen att ha sprungit först och vara färdig först. Jag hann börja gruva mig, liksom… allt har sina för- och nackdelar, helt sonika! Men nu är jag också nytränad och njuter av känslan, efter en väldigt lyckad löptur.
Det känns tryggt att lämna sommarhemmanyckeln till älsklingsgrannarna. Och jag vet ju, att bara vi är på väg imorn, så kommer jag blir sådär Gotlandstokig som jag innerst inne är. Men det är annorlunda nu. I år. Ja, det är det.
För jag har blivit kär. I ett hus. Jag kallar det för mitt Sommarhemma.
Senaste kommentarer