Ett dagboksinlägg som aldrig blev publicerat… från några veckor sedan. Från en utav sista kvällarna på älskade ön. Jag kom att tänka på den kvällen nu, när vi satt ute på gräset och åt lunch och jag kände att jag frös lite, för första gången på hur många veckor som helst. Den där kvällen, den jag inte berättat om… den var varm..
Vi var på date igår, jag och mannen.
En sån som vi går på varje år, när vi är här på ön. Där, på Trädgår´n, du vet. Restaurangen på Hästgatan, som har blivit lite av vårt favoritställe. Dit vi går och vet preciiis vad vi vill ha. Behöver liksom knappt kolla menyn. Det är så självklart.
Det var såhär.
Efter timmar på stranden, så åkte vi hemåt för att göra oss sådär extra fina. För varandra.
När M krånglar fram det där urgamla strykjärnet och den där strykbrädan som står gömd bakom både dörr och fåtölj, då vet jag. Att han gör sig till. För mig. Och den känslan? Den älskar jag.
Jag och Liten hade också gjort oss för; den ena med spetsig blus och kjol, och den andra med ljusrosa body och sommarblå jeans. 
Så åkte vi in, till staden med dom små slingriga gatorna. Med kullesten på marken och vyer att dåna över. Med rosor längs väggarna och med en värme och sommarkänsla som kryddade vår date, på det där viset man inte kan bestämma över. En värme och kvällssol, som bara är förundrande och att tacka och ta emot, när det bjuds.
Vi hamnade här. På Trädgår´n.
Satt förväntansfulla och väntade. Sådär kärlekspirriga i magarna. Och förundrade över att här bredvid, står en barnvagn, med en bäbis i. Bäbisen är hur söt som helst. Och den är våran, dessutom!? Vi satt här förra året också. Och sa: undra om vi kommer vara här nästa år? Och det var vi. Med samma liv, men med en guldkant så förgyllande stor, så stor. Vår son.
Och maten kom in. Black Rock Grill. Antagligen det godaste vi vet (förutom palt,då) , både jag och M. En 400 grader varm lavasten, som kommer in på bordet med den köttbit man valt i menyn. Som vanligt valde vi oxfilén och höll, som vanligt, på att smälla av
Så gott att man dör den där godhetsdöden. Flera gånger om!!!
Man skär små bitar utav den stora köttbiten, och steker, tugga för tugga, på lavastenen. Och njuter. Tillsammans med dom tillbehör man valt att beställa in. Vi hade vitlöksbröd, rödvinssås, färskpotatis, primörer och en tryffelpuré att kolavippa för.
Det. Var. Så. Gott.
Sedan vandrade vi en tur längs gatorna. Han och jag och Liten, som legat vaken men knäpptyst i vagnen (kände han att mamma och pappa önskade ha det så?) under hela middagen. Jag kände mig som världens lyckligaste.
Minimannen somnade och jag och M gick vidare för att njuta av solnedgång och efterrätt, vid utkiken. Guteglass. En salmbärsglass som var gjord igår under dagen. Om den är lite, lite mjuk, så är det för att den är gjord idag, sa tjejen i kassan.
Alltså… det var den godaste glass jag ätit.
Vilken kväll. Den stoppar jag i hjärteasken. På en gång.
Date med mannen. Sådär kärlekspirrigt och mysigt. Och som krydda på toppen? En bäbis, i en barnvagn som vi nog fått tvåhändigt antal beröm för under dessa veckor här på ön, så underbar och beundrande. Så älskad. Av oss; mannen jag älskar och så jag.
Senaste kommentarer