Och så har en helg bara svischat förbi.
Fylld av en massa gott. Massa skratt och pirr och kärlek och tacksamhet och lycka. Och familj! Och vänner! Ja, dom är ju allt det där tillsammans. Och Sixten! Vår älskade, älskade bäbispojke. Nu är han döpt.
Och pappa-morfar?
Jo, han fyllde ju år där i lördags. Preciis samma dag som Liten döptes. Så det var med andra ord kalasens dag, denna dag. Först dopkalas, sedan svidade vi om till jeans och tjockiströja och håret i en svans. Alls för att kunna mysa till max, ute på päronens alltan, med långbord, massor av tända ljus, en överlycklig pappa över fina presenter (kanske säärskilt den som han lurades kom från Västervik? Men som han egentligen klickat hem själv och skrivit ”Grattis L” på.. så typiskt pappa!) och att precis heela familjen var samlad. Det var fantastiskt. Och gott.
Vad vi åt?
Kräftor såklart! 😀 Och massa pajer och bröd och ostar och kex och frukt och kära nån vad vi åt. Och söplade och skrattade och skålade för Liten, för familjen, och ropade till varandra över långbordet; kan du skicka mig osten!! och barnen virvlade runt, runt utanför och Torehunden passade på att ta sig en egen tur, vilket han mer än gärna gör, bara han får chansen. Och det fick han då, när en dörr var på vädring. Vi var rädda innan middagen, att det skulle bli kallt i uterummet, så det var minst sagt preppat för värme, den där kvällen. Ooh så gott vi hade det där, ingen frös på långa vägar.
Trots en sen kväll i augusti.
Vi skrattade så tårarna sprutade på oss. Och den stunden, när vi bara satt och fyllde i varandras ord och liksom drog skämtandet ett snäpp till och ett snäpp till och ett snäpp till. Den stunden, är helt klart en utav mina favoriter på hela sommaren.
När natten var sen, så åkte vi hemåt. Det var inte alls mysigt, kolsvart och vräkregn och jag var livrädd för att någon älg skulle hoppa upp på vägen. Det kan inte hjälpas, den där kvällen med krocken, den sitter i. Så är det bara.
Men vi kom hem och stupade i säng. Och sov, ja du vet ju allt det där, hur länge som helst. Sedan hade vi en mysig och lugn söndag. Var och hejjade på R som spelade fotboll, köpte en hamburgare av Storan som stod och stekte för glatta livet, där utanför planen. M tvättade järnet, alla dukar som vi använt till dopet. Och efter middagen kom mamma, pappa och syrran.
Jag snodde ihop en blåbärspaj som, om jag får säga det själv, var himlarns god. Jag lyckades med att inte få den sådär blöt, som jag alltid fått mina blåbärspajer tidigare. Vi hade en mysig stund här i det solbadande köket. Bland tända ljus, små kaffekoppar, blåbärspaj och älskad familj. En sista stund för sommaren, tillsammans. Vi kramades, sa sedan hejdå och att vi ses snart!! Love you!!
Och pappa svarade Tooo ,och det finns inget svar jag älskar mer, än det.
På toppen av söndagen drog vi till Mäjadalen och jag manglade alla dom där herrans lakanen som vi hade under spetsarna, till dopdukningen. Sen hade jag sån speed uppe att jag visst packade ihop en massa, bland annat allllla våra kläder, ur alla garderober här i huset. Så ja, det blev sent igårkväll. Men nu, när det idag är måndag, är vi på god väg med vårt packande och det känns både bra och som att jag vill slita upp allt ur väskorna, nu.
Jag är oändligt tacksam över denna helg som vi har i backspegeln. TACK igen, älskade familj och vänner!
Och nu kör vi måndag. Vår sista dag här. Det är med blandade känslor. Det må jag säga.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer