Fönster och dörrar står på glänt. Det är bara fåglarna som hörs där utanför. Kung på natten, kung på dagen? Näpp. Lilla familjen sover gott på natten och är kungar på dagen. Men dom flesta här i området har det lite tvärtom, vilket resulterar i väääldans lugna helgförmiddagar. Och det är bland det skönaste jag vet med det här stället.

Frukostgröten ligger i magen, jag har kaffekoppen kvar och den ska jag njuta av länge. Idag är det söndag. Och jag tänker på gårdagen, vilken bra dag det var och vilken fin kväll vi hade, hos älskade hjärtenära vänner, som är som familj. Dom, vännerna, syrran och så vi. Så förbaskat mysigt.

Jag älskar morgnar.

Särskilt när det är helg och det är tomt på tider att passa. Man vaknar tidigt utan att ha vaknat av väckaren. Solen skiner in genom köksfönstret och pelargonerna fullkomligt blommar som tokar. Man har en bäbis som vaknar på ett strålande partyhumör och gör vilken morgon som helst, till den bästa. Och så mannen, förstås. När han maler bönor och fixar det godaste kaffet som finns.

Särskilt såna morgnar, älskar jag morgnar.

Och jag vet, det där köksfönstret såg ni ju bara för någon dag sedan. Men, jag är så himla mallig över det. Eller mallig och mallig. Glad! Glad är jag. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar dit, dels andas det mitt Sommarhemma och sen andas det mormor och farmor. Pelargondrottningarna själva, jag älskar så starkt, trots att jag inte träffat dom på flera, flera år. Dom vandrar inte här på jorden längre. Men, jag vet att dom ser mig och tycker att det är härligt att se; lill-Emmeli, yngsta barnbarnet, nu har hon ett eget köksfönster fullt med pelargoner. 

Söndag.

Kram/lillafrun