Det allra värdefullaste och dyrbaraste i livet. Är omöjligt att köpa för pengar.

Som den där dagen…

…Vi vaknade till en söndag med sol, tog långfrukost och sörplade kaffe. En stund senare packade vi picknick-korgen.

Mötte upp vänner. Tog bilarna till vattenfallet vi befann oss vid, preciis samma söndag, för exakt ett år sedan. Det var bara Jag, min älskade Lilla familj och vännerna. Vattnet.Ljudet från fallet.Elden. Den grillade korven.Skogen.

Höstljuset. Nybakta blåbärsmuffins jag proppat med maaassor av blåbär och kardemumma. Och det där termoskaffet som är så vansinnigt gott, bara för att man är utomhus.

Och så Majahunden, förstås!

Och jo, okejdå. Vissa av dom här sakerna, som korven och kaffet… går att köpa för pengar. Men just den där stunden. Naturen, full av vattenfall och lugn och mjukt ljus. Och vännerna? Familjen? Kärleken till och från dessa?

Allt det där, det som betyder allra mest. Det mest dyrbara och obetalbara. Det där är en söndag som gör mig alldeles varm inombords. Sådär så att ord känns överflödiga och jag sitter och skakar på huvudet samtidigt som fingrarna knappt orkar nudda bokstäverna. Ord behövs inte. En söndag jag blir varm i hjärtat av. En dag som innehöll allt och lite till, bara sånt som är själagott. Sånt som gör att man startar nya veckan med varmt hjärta och stor tacksamhet.

Kram/lillafrun