Håhåjaja. Vilken dag.

Jag har verkligen haft nytta av löpturen och friska luften från i morse. Men nu har den där luften gått ur mig och jag känner mig huur trött som helst. Det här har varit en som där über-roddig dag. Logistiken var hög. Om man säger så. Men nu är dagen avklarad, sååå skönt. PM- seminariumet gick finemang. Ryggsvetten rann visserligen på mamman.. Men det gick ju bra allting, Liten skötte sig finfint, den där timmen han var tvungen att helt plötsligt vara student på Luleå Tekniska Universitet, innan hans älskade pappa anlände. Han satt där i sin snickarbralla, med mössan på sne och charmade hon som bedömer våra PM (peerrrfekt!). Haha, ååh, vilken tur att vi fått sån snäll (-fast-jag-menar-inte-snäll-men-jag-säger-det-ändå) bäbis. Han var visserligen inte heltyst hela tiden, han gillar att prata ju… hans nya snack låter bla bla blaa. Vilket ju var strålande passande, eftersom det lätt kan bli rörigt i huvudet såna här gånger, som idag när alla presenterade sina ämnen till exarbetena.

Blaaablaablaa, sa han.

Jag försökte stoppa in nappen för att dämpa ljudet liksom. Då tog han den bara i mungipan och fortsatte lite nochalant, att kommentera.. Blablabla, a, aaa, a, blaablablaa.

En bild från i söndags, på han och mig. Vi gungade i stora gungan. Så roligt. Han är så fantastiskt och jag är så evigt tacksam att vi fått just S till vår son. Livet liksom kantas med guld, hela tiden, bara av att han andas och lever.

Åh. Onsdagkväll. Redan. Och jag njuter av att kunna checka av denna dag och så längtar och längtar och längtar jag,. Det är inte många dagar kvar nu. Inte ens en vecka. Något jag älskar, väntar.

Kram/lillafrun