Ja, jag har sovit. Om jag säger så.

I ett halvt dygn, för att vara exakt. Efter timmar av skrivande, ett långt och väldigt informativt, liksom hjärnmosande, möte med vår uppsats-handledare. Då var jag så trött att jag inte visste vad jag hette. När kvällen fortfarande var tidig för ett päron, men sen för en Liten… ja, nånstans vid åtta, helt enkelt. Då somnade vi, han och jag.

IMG_7618

Det har varit väldigt intensivt på sistone, både av sånt som är småjobbigt, som omställningar, både stora och små. Ett älskat, men snabbt tuffande vardagståg. Och även av sånt som bara är mysigt, men som man faktiskt blir trött av ändå; utflykter hit och dit och grejande i lyan och massa äppelfix, tunnbrödbak. Det är precis som om kroppen känner på sig att den ska få pausa i några dagar nu. För ja, det är precis det den ska få göra. Jag och mina pojkar ska åka iväg, och bara vara.

Men  först har vi tisdag här hemma. Mannen föreläser i vanlig ordning och jag och Liten påtar på. Jag känner mig som en ny människa efter att ha sovit i 12 timmar, Liten är däremot trött igen så han ska få skön sömn ute i vagnen och mamman ett tufft träningspass. Bra fördelning!

Och vad glad jag är, att jag faktiskt lyssnade på kroppen igårkväll och bara stängde av allt vad dator och mobil och dagbok och allt hette. Och bara sov.

Tisdag?

Jappppp!

Kram/lillafrun