Idag är jag extratacksam för…
Att jag har en familj och vänner som jag tycker masssor om och som tycker om mig, precis för den jag är.
Att jag var ute och gick på förmiddagen, i kall snöyra, tillsammans med min son.
… Att vi inte frös. Jag hade varma kläder och han, likaså.
Att jag har en lya som jag kan krypa in i nu när mörkret faller på.
Att jag har badat i badkaret med Minimannen och fått se honom sådär glad och plaskgalen.
Att jag och M fick chans att träna tillsammans, när S sov.
Att jag har M. Och Sixten.
Att det går så bra för Liten att äta vanlig mat till lunch.
Att jag har spelat på min fina fiol idag. Och Liten tokskrek inte!
Att vi päron har ätit världsgod, tvärtypisk husmanskost, till middag. Biff och pära, nykokt lingonsylt och rårivna morötter.
Att vi är friska, och som M sa; Ingen Ebola. Och mat på bordet.
Att kvällen fortfarande är ung, så jag borde hinna läsa mina 4 kapitel av måsteläsning, innan jag somnar ikväll. (…Om så ögonen ploppar ut på köpet, så ska jag klara det).
Att det doftar vanilj här hemma och jag har en nybryggd kaffekopp bredvid mig.
Det är kanske inte värsta grejerna, precis. Jag kanske inte kan göra stordåd för världen, trots att det är så mycket braiga saker. Men allt det där, stort som smått, gör stordåd för mig. Och det är ju viktigt, i mitt liv, om något.
Du tar väl hand om Dig? Lova det.
Vill du se en galenpanna?
Och landa på backen och hoppa upp igen. Typ så. Går såklart alldeles ypperligt utan något att hoppa upp på!
Att något som är jobbigt, kan vara så roligt. Såklart blev dagens träningspass ännu bättre, tack vare att jag hade mannen med mig som PT. En utav dagens övningar var ett hopp vi kallar för M-hopp. Bokstaven älskar jag, men själva övningen är smått svinjobbig. Men väldigt bra. Både för benen och rumpen. Och så får coren jobba också, som i dom flesta övningar! Benen hoppar liksom i ett M… Japp.
Dagens tabatapass:
Block 1: Step up + Armhävningar
Block 2: M-hopp + Rygglyft
Block 3: Utfallshopp + Axelpressar
Block 4: Knäböjshopp med viktplatta + Russian twist
Det var ett himlarns bra pass. 4 minuter (1 tabataintervall) per block, första varvet. Och sen ett halvt varv till av alltihopet, andra varvet. 24 minuter. Kort och intensiv, tokjobbigt och väldans skönt när det är över.
Näpp. Nu ska jag snusa bäbis och sedan gasa på med tråkig- och måstig läsning. Och sen ska jag somna med tacksamheten i hjärtat. Över livet och allt det där. Inget är för givet.
Jag gillar galenpannan, ha ha. Önskar så att jag kunde riva av pass likt det där hemma men det kommer liksom inte på frågan. Min granne stör sig på att det låter bara jag går…long story men kan säga att vissa personer ska inte bo i lägenhget utan i en stuga i skogen. Punkt slut!
Tänk vad mycket fint vi har att vara tacksamma för i livet då vi bara tänker efter. Ibland känns det lite motit, det är då det verkligen är läge att reflektera över de fina sakerna också. Oftast så kommer man då fram till fina att det finna mer positivt än negativt!
Happy tisdag till dig <3
Vilken tuur! 😉
Nämen hu, oglada grannar verkar inte kul alltså! Under oss har vi förråd så det går bra på det viset, tack och lov 😀
Goodnatt! 😀