Det är inte så precist. Om man säger så. Men, det får mig att tänka på min älskade mormor och det, gör resertet, (ja det heter resert, det var jag mycket bestämd om tydligen), till mitt allra, allra dyrbaraste. Det här gamla kuvertet, med ord från när jag var en liten, det är något jag alltid vet var jag har det. Jag kommer så ihåg när jag skrev det; det var jag, mormor och min ena storasyster. Vi gjorde palt, alla tre, tillsammans.
Jag har skalat potatis så det stått härliga till.
Och mannen skötte mackapären.
Och sen teamade vi vidare. Jag rullade och han dippade ner dom. Paltarna. En efter en. 
Och nu är det snart, snart färdigt.
Hurrraa!! Det blir palt till middag! Med hutlöst mycket smör och en liiiten, liten klick lingonsylt till. Och massa iskall mjölk, förstås.
Vi firar vår lördag med den godaste maten vi vet. Den som får mig att tänka på mormor och hela min familj och släkt, där dom flesta är tokiga i den här maträtten. Sen är planen att landa i soffan, helga lilla gänget. Samlade i en stor hög av paltkoma.
Det blir en fin kväll.
Må så gott!
Vad märkligt… idag åt jag palt här hemma för första gången på över 2 år. Ingen hemmagjord, en köpt sådan. Pitepalt. Det dög bra och var god!
Dock så säljs den inte på affären här nere i söder. 🙁 Just denna som jag åt var importerad från Dalarna.
Vilket roligt sammansträffande! 😀 Köpespalt funkar, absolut! Men det var väldigt gott med hemmapalt också!
Hoppas du och magen mår bra!