Att nästan koka över.

Kväll! 

Eftersom jag och Liten ska iväg senare i veckan, och mannen dubbeljobbar imorn, så innebär det att vi har måndagkväll med lite extra guld i kanten. Njutit av krämig risotto och himmmmmelsk kycklingfile, fylld med pesto, soltorkade tomater och fetaost. Två höga ljus tända. Och bäbisen bestämde sig, alldeles lägligt för att ta sig en tupplur precis då, under middagen. Han är en gentleman mot sina päron, den där Minimannen.
Jag går omkring och är ständigt lite smånervös. Jag vill att det ska bli onsdag. Att jag ska få sätta mig i den där salen, på den kalla stolen, med vässade pennor. Få den där himla tentan. Och bara skriva. Uuuut med det bara. Just nu är det nästan så att jag kokar över.

Det har varit en härlig måndag, annars. När mannen kom hem beslöt vi att gå ut. Det har ju varit så vansinnigt vackert väder idag, sånt måste tas tillvara på! Vi drog ut i elljusspåret och sprang. Stannade vid den där grisbacken vi både tycker om och inte, och så sprang vi backintervaller. Och det gick så himla bra idag! Jag tjurade på och höll till och med ledning under ett par intervaller idag. Håhå, då blev jag mallig!  Vi höll på ta kål på varandra. Klarar du två till? sa någon när vi egentligen var klara. Varför jag sa så? Ptja, det undrar jag med. Att springa och kämpa tillsammans med M, det är bland det mest romantiska jag vet.

Det var så skönt att få springa av sig. Då glömde jag tentan för ett tag. Möra i benen och mätta i magarna efter en så himla god måndagmiddag, är vi nu.

Så skönt med kväll. Sannerligen.

Kram/lillafrun