Åh.

Den här fredagen startade med en långpromenad, tillsammans med min älskade Idan. Min bästa, bästa Idan. Det dröjer mellan gångerna vi ses. Vi bor ju så långt ifrån varandra. Men det känns liksom inte så, för när vi väl ses är det precis som vanligt. Vi pratar så andfåddheten är ett faktum, samtalsämnen bara matas av i ett hujj och det är bara så himla skönt, att ha en vän som hon. 

Det är en vacker dag, även idag. Vi traskade tommelmorundan med sovande bäbis i vagnen och med en vackerhund i koppel. Det var vårt första möte,  vackerhunden och mig emellan. Lille A, var minsann lite blyg på ögat till en början. (Huur gulligt är det inte med en hund som är blyg? Mera såna hundar, tack!)

Men efter ett tag, så blev vi störtkära. I varandra.

Vissa morgnar gör en lite varmare i hjärtat än andra. Det här, var en sån.

Och så är det fredag också. Inte klokt vad fint!

Ha en fin veckans-bästa-dag!

Kram/lillafrun