Det är obeskrivligt, det där.

Åh. 

Det är så mycket måndag det bara kan bli idag. Lite trögstartat, tycker jag nog allt. Men jag njöt så av förmiddagen med bäbis. Vi hade en sån där förmiddag på vårt vis, du vet. Men alltså… Jag har fått mersmak på det där med Liten-ledighet på hundra procent. Ja, i 6 månader levde jag ju så också, (Tack vare att jag under preggoteten läste nästan 200 %). Deluxe, till och med, eftersom mannen beslöt att investera i livet under sommarens tre månader och vi liksom levde livets lyxigaste, gladaste dagar tillsammans. I vårt älskade Sommarhemma. Sen hände det ju något, kan man säga. Vi bytte helledighet mot tvärtomigheten. Dom senaste 2 månaderna har varit smått annorlunda….helt klart. Vi ju såklart fortfarande lyckliga. Äsch. Du förstår nog.

Under holidayvistelsens 11 dagar har jag lyckats skapa ett lugn jag inte känt på 2 månader. Och planen är att jag ska försöka behålla det här lugnet, men det är tusan lättare sagt än gjort. Efter min Liten-ledighetsförmiddag tog pappan direkt vid stafettpinnen och jag travade upp på musikhögskolan för skrivande. Det funkar ju väldigt bra, pusslandet, helt klart. Och det är stor skillnad nu när jag inte har någon tenta att plugga till. Så, vi boostar oss med att det ändå går väldigt bra och att bäbisen har det på allra bästa vis, för det är ju det viktigaste.

Men mitt mammahjärta hade också hunnit vänja sig vid att inte vara ifrån Liten en endaste sekund, som det varit det senaste, så idag var det jobbigt att gå iväg. Det värkte liksom. Liten märkte dock knappt att jag drog iväg och var borta i tre timmar. Han hade sovit i 2 timmar och 20 minuter. Det är svårt att beskriva. Men jag var överlycklig när jag kom hem och inte hade ”missat” mer än 40 fjärtiga minuter av hans älskade liv, fick möta honom där i vagnen när han vaknade och direkt servera honom det bästa han vet, mamma-mat.

Håhå. Det är obesrklivligt, det där. Att vara mamma. Livsomvälvande, känslostormande, ett ständigt värkande mammahjärta. Värk av lycka, av oro, av tacksamhet, av kärlek.

Nu tar vi måndagkväll. Mannen lagar spagetti och köttfärssås, ljusen brinner härs och tvärs och jag clownar mig på köksgolvet tillsammans med han jag lätt som en plätt, skulle kunna gå över eld för.

Önskar Dig en skön kväll!

Kram/lillafrun