I morse såg det ut så här.

Minimannen sov och sov, tog måndagssovmorgon, och jag var helt enkelt tvungen att väcka honom för att han skulle hinna slurpa frukost innan jag stack iväg. Alltså.. Kan någon säga mig om det nån gång kommer att kännas liiite, lite bättre att lämna honom? Trots att jag vet att jag ser honom igen inom bara en liten, liten stund…Det måste väl nästan vara så att det är som ”allra värst” nu när  jag fortfarande ammar honom? … nåväl.

Jag halkade mig i väg upp till högskolan och mötte skrivarkompanjonen. Vi mötte upp vår skypedate och gjorde vår lååånga djupintervju. Spelade in orden, så vi koncentrerade oss inte på att anteckna utan istället på att bara lyssna. Efteråt fick vi världens bästa amme-besök av bäbis, och med det lite extra energi att fortsätta lite till. Luddiga i huvudena drog vi sedan hem till lyan för lunch och vidare jobb; transkribering. Paniken uppstår när vi inte hittar ljudfilen. Inte någonstans (!). Till och med mannen ger upp och konstaterar att något verkar ha gått fel. Och om han säger att det är kört, då är det kört, tänkte jag. Jag var nära till gråten där alltså.

Så helt plötsligt, poppade den upp, ljudfilen, och jag blev lika lycklig som om jag skulle ha vunnit på triss, typ. Håhå, kan inte denna mastodontuppsats bara vara klar snart? Men vi ser ljuset, det gör vi.

Efter timmar av hjärntvättande transkribering, avslutade vi den långa skrivardagen. Vi, pojkarna och jag, klädde på oss vintermunderingen och drog ut. Och har nu precis kommit hem efter en skön långpromenad. I mörker och världens slaskväder. Men det var så skönt med friskluft och jag känner mig piggare än jag gjort på hela dagen. Med det inte sagt att jag är pigg. Nä. Kära nån, så ovan jag är att ta mig upp om morgonen nu, har visst blivit en riktig nattuggla på mammadagar. Så det kan bli! Men jag är en lite periodare på det där med morgonpiggis eller nattuggla…

Sixten blev överöst av mammapussar och bus, innan vi gav oss ut för prom och hans eftermiddagssovning. Och nu längtar jag tills att han vaknar. Jag ska tända ljus och duka, ikväll blir det köttgryta till middag. Min hemmaman slamrar med kastruller och grejsar på där ute i köket. Han jobbar på bra, det må jag säga!

Åh. Det är så skönt med kväll. Och hallelujah, att orden blev återfunna!

Hoppas din vecka börjat fint.

Kram/lillafrun