En vecka i slutet av november. Mörkret är som mörkast och ligger tätt, mest hela dagarna. Och det enda jag vill är att pyssla, påta, dra fram julgrejer allteftersom och tända en herrans massa ljus och ljusslingor och göra julspellistan på Spotify alldeles oändligt lång. Passa på att vila när bäbis vilar och ja, bara vara-vara, så mycket jag bara hinner och orkar med. Skippa träning och se alla lediga tillfällen som stunder för just det där; bara vara-vara. Inte pussla med tiden maximalt. Göra mindre, helt enkelt.

Jag behöver ha det såhär, precis nu. Ja, minst hela veckan, har jag bestämt.

Lugn.

Lite vill jag nog helst vara en björn, den här tiden. Gå i ide liksom. Inte sova hela dagarna. Men mest gå runt här hemma. Knappt lämna hemmet, om det inte har att göra med mina och Litens långa vagnspromenader, förstås. Vara med familjen, lyssna på den där mysiga julspellistan, tända dom där ljusen och fantisera om julen och där den ska spenderas.

Det är sådär jag känner just nu.

Är det någon som känner igen sig?

Idag har vi haft onsdag.

Tvättat, bäddat rent, varit ute på vacker promenad. Byggt pussel, badat i badkaret. Och så har vi vilat eftermiddagsvila tillsammans. Jag och han som hade tår som små russin efter badet. Sen har vi påtat på med julklappsfuffens. Pappan är ju på jobb, så det är perfekt. Fotosession har vi haft också. Kolavippar så söta bilderna blev! Inte så konstigt med tanke på vem som var framför kameran. Och nu är det kväll och jag längtar till helgen, då ska jag och Liten julbaka. Bara han och jag.

Det här är årets mysa så det står ut genom öronen-tid. Det bara är så.

Ta hand om Dig.

Kram/lillafrun