Den kommer jag för evigt att minnas.

Genom köksfönstret. Där älskar jag att titta. Jag blir liksom lugn i hela kroppen och mjuk i hjärtat. Jag mår bra av det, helt enkelt.

Idag har vi haft en hel hemmadag. Först var vi ut på långpromenad. I riktigt vinterväder och på riktig vinterväg. Jag gjorde dock en tvärdykning ner på backen. Skosnöret hakade fast i ena hylsan på mina kängor. Alltså, det sa verkligen tvärstopp och jag landade rakt på handleden. Första tanken var; NEJ! Inte jag också! eftersom en älskad råkade ut för bruten handled här i ishösten. Men det enda som hände var snö på mössan, skrapade knän och typ ett rödkonstigt blåmärke i handen. Jag hade nog lite tur. Och himlatacksam, är jag för det!

Vi vandrade vidare, långt och länge. Skönt. Gick sedan på vägen hem in på blomsteraffären. När vi går ut ur affären utbrister jag tänk vad mysigt med en så fin blomsteraffär i denna lilla by! , varpå M svarar ja, och järnaffär! . Ha, ha. Vi är så himla steriotypiska ibland att det är löjligt. Men.. helt klart är det en väldigt mysigt liten by, det här. Med lite allt möjligt. Min mans hemby. Inte min, den ligger ett par mil härifrån. Men jag trivs minst lika bra här, faktiskt. Trots att hemmahemma, alltid är hemmahemma.

Bäbisen har vilat ute i vagnen. Jag och mannen passade på att träna när Liten sov. Så har vi lekt Tittut och dansat vals på köksgolvet. Det är ju så stort här och vi njuter så det står ut genom öronen på oss! Och jag har spelat fiol, för första gången på länge. Det har inte precis blivit så mycket spelat i höst. Men nu har jag chansen och tycker det är såå kul! Jag var faktiskt hysteriskt fiol-less när Liten föddes, och detta uppehåll har gjort mig mer spelsugen än jag någonsin kan minnas att jag tidigare varit. Vilken tur. Ringrostig men ohyggligt spelsugen! Inte en såå pjåkig kombo!

Medan snön har fallit där utanför, har vi pysslat på här inne. Här, har det bara blivit varmare, juligare och mysigare. Och ute, bara vitare och vitare. Och vackrare och vackrare.  Den här upplevelsen, som vi har nu. Här. Den kommer jag för evigt att minnas.

Nu sitter vi här, alla tre. Rödmosiga om kinderna och kvällströtta. Någon har gröt i precis hela fejjan, någon är oerhört nöjd över sin färdigsydda gardin som hänger uppe (heelt förståeligt, den är fantastisk!). Och den tredje, hon tänker dra igång och baka en omgång kardemummaskorpor, för att hon bara helt enkelt inte kan låta bli (recept finns HÄR).

Önskar Dig en skön kväll.

Kram/lillafrun