Det är allt bra fint, alltså.

Idag har Bagarberta fått sitt lystmäte.

Först matbrödsbak och direkt efter; bullbak. Precis som förra året den här tiden (kolla Här!, stormagen med Liten i) blev jag häromdagen så himla sugen på vaaanliga bullar. Med chokladkräm inuti. Och mortlad kardemumma. Hujedamig. Så gott.

Och idag hade jag gett mig den på att jag skulle göra såna där längder som jag aldrig tidigare hade gjort. Men jag frågade ju mor igår hur man gjorde. Det var bara det att den infon inte stannade så länge i mitt huvud. Jag hade dessutom alldeles för pressat tidsschema idag för att hinna ringa igen eller fundera så mycket. Så, jag körde på.

 Jag klipper lite här och lite där och viker lite hit och dit och  klipper lite mer. 

Herre min je, pärlsocker kan göra underverk…

Det sörplades kaffe.

Och bakades och bakades. Det var typ 225 grader varmt i köket och imma på alla lyans fönster. Det doftade himmelskt!

Dom ser inte ut som mammas, precis. Men jag är fett nöjd för att vara första gången. Nöjd ska man va´, tycker ja´!

Och när sista bullarna gräddats, piffade jag till mig och lämnade mina pojkar. Det här var bara strax efter lunchtid, så det hade snotts på minsann! Iväg jag drog, i tunnstrumbyxor och kjol. HUR I HELLSKOTTA tänkte jag där?

Så fort jag kom ut frös jag (typ) till is och såg ut som du vet han i Ice Age , han som jämt kämpar för sitt himla ekollon. Ögonen höll på att ploppa ut likt hans. Men jag hade bara inte tid att vända hem för att dra på täckisarna. Så jag beslutade att springa. Till C, som alldeles strax satt och väntade på mig för att vi skulle dra igång vår opponerings-förberedelse.

Det är kallt idag! konstaterade gubben jag mötte. 

Å jädrar vad rätt han hade. Närmare sjutton minus, visst.. Och lite snålblåst på det. Från att ha varit ugnsvarm, till det där. Så vaknade jag på riktigt, för dagen. Och njöt när jag kom fram. Om jag säger så.

Fixet gick finemang. Pojkarna kom sedan och hälsade på, med bullar och morsans täckbyxor. Så eftermiddagsfikade vi gott, gott fika tillsammans. Både C´s goda kardemummaskorpor, och bullarna såklart. Himla gott.

Sen traskade vi hem genom kylan. Och nu är vi i lyan igen.

En söndag. Bagarberta har fått sitt lystmäte och vi är en dag närmare opponering. Ett mysigt fika med fina vänner. Och på toppen av allt det där; en hemmakväll i efter-bullbaks-varma lyan, tillsammans med dom jag älskar mest.

Livet är allt bra fint, alltså.

Kram/lillafrun