Dom där två.

Tacksamheten över att ha dom där två i mitt liv. Finns inget bättre, större eller något som gör mig lyckligare.

Att sitta i rummet bredvid och lyssna till hur pappan läser saga, med murrig och kärleksfull röst, för den lilla pojken. Pojken med dom pliriga ögonen, stora viljan och den aldrig sinande banken av leenden. Det, är smått oslagbart.

Pojkarna läser bubbelvänner. Och jag och fina vännen/kompanjonen sitter i rummet bredvid och förbereder inför veckans opponeringsuppdrag. Vi satt på samma vis igår kväll, till sent, tills ögonen blödde liksom. Men nu är vi nog klara med granskning och sammanfattning och jag blir pirrig i kroppen. Snart är förhoppningsvis vår uppsats helt och hållet färdig och kan läggas på hyllan som ett avslutat kapitel, att var stolt över.

Dom där två. Bästa som finns. Min bästa hejjaklack.

Godnatt, alla. Och tack för idag.

Kram/lillafrun