Det är så kallt här i norrnorr nu. Och det har snöat i så många dagar. Det är vinter. På riktigt.

Igår vågade jag mig inte ut, med sjuk bäbis. Men lika snabbt som den där dunderfebern kom, verkar den ha dragit sin kos. Från gårdagens 40, till dagens normala 37. Idag är virvelvinden, för mig smått mirakulöst fort, tillbaka. Och vi bestämde oss för att våga oss ut. Klädde på oss, Liten hoppade i både merinounderställ och fleece och dök sedan ner i Voksin och bäddade ner sig som ett litet paket. Jag ville liksom inte att han skulle dra i sig den här kall-luften, vilken han inte gör om han ligger nerbäddad i den där mysiga. Så återigen hyllade jag det där inköpet.

Den där uppfinningen, alltså. Voksin. Om du funderar på att köpa en Voksi och undrar om den faktiskt är värd alla dom där pengarna? Då säger jag: JA, JA, JA!

Fortfarande tjugo grader kallt ute idag, bäbisen snusade och sov och var alldeles lagom varm där i vagnen.

Klär man på så mycket som merionunderställ och fleece, när det är bara några minus. Ja, då blir det alldeles för varmt förstås i Voksin. Men en dag som idag, när det är riktigt kallt, då vågar man klä på lite mer. Oftast, när det bara är någon minus, så räcker det med vanliga kläder, mössa och vantar. Nä, nu är Voksi-hyllandet över, tror jag!

Kolla där på mössan, på rosetten..

Så fascinerande hur himla vackra snöflingor är. Visst?

Liksom helt perfekta och oförstörda. Singlandes, från ovan…

Vi vandrade långt, bäbisen sov och morsan kämpade genom snön. Friskt, minsann.

Och nu är det vinter. På riktigt.

Kram/lillafrun