Så var det eftermiddag och mörkret har precis lagt sig.

Jag passar på att dagboka när Liten sover i vagnen ute i friska luften. Jag sitter här, med benen tunga och kinderna rosiga. Vi har precis varit ute och traskat vår runda, han och jag. Och att dra vagn i denna snömodd kryddar turen lite extra, liksom. Så var jag ju ut och skidade i morse också. En mil som stundvis svischade men som stundvis också var snortung. En typisk skidtur alltså. Väldans vilken bra träning skidåkning är, både kondition och styrka, i ett. Så får man vara ute och andas god luft.

Annars?

Ptjaa.. Det känns lite som om vi har sportlov, jag och Minimannen. Vi har oceaner av tid, vintern visar sig från sin allra bästa sida och det är liksom ingenting som stoppar oss. Vi bara är. Ute och leker, skidar och motionerar (han sover, jag traskar) och njuter av hela alltet. Så blir man ju sådär vansinnigt trött av friskluft och motion i kombination, och den känslan är så skön, eller hur? Just nu är jag ungefär så trött som när man varit på fjället en hel dag och kommer hem och varvar ner.

Vi provade någonting nytt idag också.

Eftersom Liten ammats (förutom lunch och kvällsgröt) bara tills förra veckan, när han bestämde sig för att, förutom morgon och kväll, bli storpojke. Så är vi inne i en ny värld nu kan man säga. En del av denna värld heter mellis. Mackabitar, nån banansnärt, kanske gröt.. ja, du fattar. Och idag testade vi det här:

Tada!

Ser ju asgott ut, eller hur?

Avokado- och bananfluff! Jo, jo! Snorgrönt och slibbigt såg det ut och lika gott var det. Det blev ju rätt mycket då jag mixade ihop en hel banan och hel avokado, så morsan fick också smaka en hel del. Det är ju ingenting man sparar på, sånt där. Helt klart ett hett mellis-tips som jag tackar hjärtevän för och skickar vidare till dig som också vill ha lite mellis-inspo till din bebbe. Det var faktiskt himlagott! (Härmed har en ny kategori fötts. ”Mat för en Liten”)

Näpp. Nu vaknar Liten. Måste kila.

God kväll och sånt!

Kram/lillafrun