Idag behövs en för stor mössa med ruffsig tofs. Så är det.
Om man ingen egen har? -Då tar man mormors! Svårare än så, är det icke!
Minimannen fyller ryggsäcken med sånt som är bra att ha; Håkan och trasan, typ.
Jag ska till farmor och farfar!, säger han.
Vi följer med.
Och här, hos svärisarna, är det varmt och gott. Jag sitter i sköna soffan framför brasan, rödrosig om kinderna då jag och mannen precis varit ute för andra gången idag. Första turen var den där vanliga tommelmorundan, men den andra svängen traskade vi iväg för att hälsa på något älskat. Så nu sitter jag här och tycker att jag har det så väldans skönt och känner mig liksom lite nipprig.
Vad det är härligt att vara nära våra familjer, såhär. Den grejen har helt enkelt fått en ännu större betydelse sedan Minimannen föddes.
Senaste kommentarer