…att efter avslutad dag, bli uppmött av mina älskade, älskade. Och det var inte så att vi gick vägen direkt hem. Näpp, vi tog oss en riktigt härlig eftermiddag nere på stan. Inte förrän mörkret föll och magarna började bli middagshungriga, traskade vi hem igen. Vardagslyx.
Lycka är också att äntligen få pussa på den här Minimannen. Den där ungen som jag längtat så efter hela dagen. Och att få hålla min bättre hälft i handen.
Mer om dagen imorn. Nu ska jag joina resten av gänget där i soffan. Ljusen brinner, tvättmaskinen jobbar på (på Litens initiativ. Han gick till tvättkorgen och började bestämt och målinriktat, veva kläder ur korgen. Jag tog det som en pik..) och en nybryggd kaffekopp väntar på mig. Imorn är det torsdag. Och det är min fredag. Med det har vecka ett av låtsasjobbandet avverkats. Håhå, vilken skön känsla!
Å det leendet alltså, man bara smälter ju <3
Jag måse fråga vad det rä du "låtsasjobbar" med, blir så nyfiken på vad du utbildar dig till.
Du har kanske svarat på det i nån annan kommentar innan, men jag är så dålig på att gå tillbaka och kolla igen sen..:)
Ikväll har jag anmält mig till en skrivarkurs… Hjälp!!!! Men något jag velat göra så länge och helt plötsligt dock detta upp.. som om det vore meningen liksom.
Natti.
Kram Anna
Hihi, jaa! 😀 När det dessutom är ens egen unge, så går man dessutom av lite också.. 😉 Dör söthetsdöden liksom.
Jag är alldeles, alldeles strax färdigutbildad musiklärare. Läser på musikhögskolan här i Piteå.
Såå himla roligt med skrivarkurs, jag skulle också vilja gå en sån kurs!! Såklart det var meningen. Kör hårt, hejja dig!!
Godnatt!
KRAM