Så var det tisdag.
Och jag är i startgroparna för en ny dag. Ännu en morgon att pussa pojkarna hejdå och traska ner på stan. Det är så skönt att starta dagen med promenad. En härlig låtsasjobbarvana, som påminner om tiden innan Liten var hos oss. Då var ju jag och M ute och gick snortidigt varje morgon. I spöregn, snöyra eller sol, det spelade ingen roll. En väldigt mysig morgonvana, som helt sonika började för att vi skulle testa om vi skulle kunna skaffa hund, att komma upp på morgonen liksom, men som fortsatte för att det visade sig vara en så skön start på dagen. Angående valpen…Vi kom så långt att vi skulle åka till Umeå för att kolla på och tinga en valp. Men, så tog vi vårt förnuft till fånga; det är ju egentligen inte en hundvalp vi helst vill ha…. så kom Liten till oss! Hurra!
Några tidiga morgonpromenader blir det inte nu. På morgonen har ju Liten sin lekigaste tid! Nu blir promenaderna i samband med att Liten ska sova istället. Så alltid med en barnvagn att putta på. Jag älskar våra barnvagnspromendader, men tycker också att det är härligt att någon gång gå alldeles ensam, och svänga fritt med armarna. Precis som jag får lov att göra nu om morgnarna.
Köksiga bilder idag. Från häromdagen. Tullisarna är lite mer utslagna nu och klockan är tupptid istället för nästan-mitt-i-dagen.
Nu ska jag fortsätta mitt puss- och krambunkrande inför dagen. Gosig efter-natten-varm pyjamasbäbis, alltså. Oslagbart.
Ha en god semmeltisdag!
Åh, jag vet inte om jag njöt av det där med ”gosig efter-natten-varm pyjamasbäbis”. Inte tillräckligt i alla fall. Inte som jag borde. Men men, är man morgontrött och helst hade önskat att den lille sov ännu längre, eller att man var lediga tillsamans alla i familjen, då är det inte så lätt att njuta alla gånger. Bra att du gör det!
Du gjorde garanterat ditt bästa på alla vis. Det är inte lätt att hinna med allt alltid!
Jag försöker njuta av allt så mycket jag bara kan, tiden går så fort. Bäbis börjar bli liten pojke nu, liksom.