En raggsocksgrå onsdag, i slutet av februari.
En dag som varit trött, trött, trött. Jag nattsuddade alldeles för länge i natt, har alltså bara mig själv att skylla. Dagen har gått ändå, såklart, om än lite grusigt så att säga. Jag har musikfröknat idag. Efter lunch längtade jag så efter att få ta promenaden hem till min lilla Miniman, att jag nästan höll på att gå av. Ett par timmar går bra, sen får jag Liten-abstinens. Han mötte mig i dörröppningen som vanligt, när jag kom hem. Och jag vet inte om det bara är lyckträffar eller om han helt enkelt fattat grejen. Med att kramas. Han knatar fram till en, tar armarna om en och kramas, på riktigt. Så förbenat gulligt och mammahjärtat liksom svämmar över.
Jag tog vid den älskade stafettpinnen och mannen drog iväg på uppdrag. Jag och liten har myst, läst bok, ätit mellis och sett på Pettson. Nu sover han och jag har passat på att öva piano, förbereda lite inför morgondagen och dessutom kört ett överkroppspass som gett mig spagettikropp. Idag var det extra skönt att röra på sig, lyfta tungt och få känna sig stark. Ja, typ oövervinnerlig. Den känslan, ger träning mig. En känsla värd all svett i världen.
Förresten… Vi har en mal här hemma. Ja, inte en sån där elak en som äter upp våra dyra ullkläder. Utan en väldigt gullig en, med buslysande ögon och rosiga kinder. Liten, aka Bokmalen. Att mala i sig pekböcker är hur gott som helst, tydligen. Steghyllan i köket är inte lika fancypancy och innehåller inte bara två rutiga kokböcker längre. Näpp. Nu beblandas inredningen med Pettson- och Alfonsböcker. Finare inredning kan jag faktiskt inte tänka mig. Böckerna tillhör ju ungen jag älskar så jag nästan går sönder.
Vår lilla bokmal. En mal att älska.
Nu ska jag väcka bäbis och sedan ska vi laga middag tillsammans, han och jag. Kommer gå som smort. Jag står vid spisen och kockar, han står vid skåpen utan bebbelås och drar ut alla grejer på golvet. Sen ska vi ha onsdagsmys hela kvällen lång.
Senaste kommentarer