Del 2 kommer här!

13. Var kommer kistan ni har som soffbord från?

– Den ropade vi in på aktion sommaren vi flyttade till lyan.

14. Jag skulle vilja veta hur du och M tänker kring uppfostran, vill ni olika?

– Åhå. Vi har inte pratat så mycket om uppfostran ännu. Liten behöver ju inte fostras så värstans ännu, mer än att säga ”nej, klappa mamma FINT!”, när han våldklappar en i ansiktet. Eller säga nej, nej! när han hänger i finlampan. Så långt är vi väldigt överens jag och mannen. Och vi brukar oftast vara nästan överens om saker i allmänhet, så jag tror det kommer gälla även detta. Men man vet aldrig! Som sagt har vi inte börjat den ”riktiga uppfostran” ännu. Men att fostra för en människa med tryggt, varmt och stort hjärta är vår största önskan.

15. Var ser du er om 5, 10 och 30 år?

Ooh, vilken spännande fråga!  Om jag drömmer mig bort utan hämningar…Jag drömmer om att vi fortsatt ska få vara friska och må bra. Så ser jag oss i ett stort vitt, vackert hus, med springande ungar runtomkring oss. Vi lever vårt drömliv. Med vackra vidder, potatisland och hästar när man ser ut genom fönstret. I trädgården har vi massor av rosor och pioner som grott från skott, taget från mormors och farmors trädgård. Vackra trägolv och sprakande brasor i vacker kakelugn. Vi jobbar med något vi trivs med. Men det främsta här i livet är inte att jobba bara för att tjäna pengar. Det viktigaste i livet är familjen och det är den vi lever för.
Typ så.. jag har så svårt att tänka just ”om 5 år”, eller 10 och så vidare. Jag har min drömbild av livet och jobbar för den, varje dag. Lever i den, redan nu, med min Lilla familj. Såklart att jag drömmer om framtiden och ibland längtar framåt, men är det något jag vill vara noga med och alltid jobbar för, eftersom jag älskar det livet vi lever nu också, så är det att vara i nuet. Här och nu.

16. Bråkar aldrig du och M? Ni verkar jämt vara så sams och gulliga mot varandra.

– ha ha! Nä VI bråkar faktiskt aldrig. JAG kan försöka bråka med M ibland, när jag är på lillahäxanhumör och bara önskar få mothugg och ha något att sura över. Man kan ju ha såna stunder, du vet. Men efter alla år har jag lärt mig att det är störtomöjligt att få honom på bråk-kroken. Han tittar bara på mig, sådär lite småöverlägset (baah, blir arg bara jag tänker på det!) och vackerögdt. Nästa sekund står jag och fånflinar, jag med. Det går inte att vara arg på honom. Helt sonika.
Såklart kan vi diskutera om saker ibland. Och vi är bara människor vi med och kan muttra över småsaker, när man känner sig trött eller hungern är där eller ja, vad det nu är.. men snabbt kommer vi på hur löjligt det är och muttrigheter blir aldrig långvariga, liksom..

17. Var Sixten ”planerad” eller ni körde bara på?

– Han var en önskan som gick i uppfyllelse!

18. Tänker du på hur din kropp ser ut? Tex att du tycker något är för stort/litet osv..? Har du alltid tänkt samma som du tänker du?

– Både ja och nej. Jag var mycket mer brydd hur jag såg ut förut, innan jag blev mamma. Hade fått höra att jag hade pinnsmala vader, bred näsa och höga vikar. Nu har jag liksom inte tid att vara så upp i mig själv, det är en befriande känsla! Men däremot tänker jag nu på hur tacksam jag är över min kropp, vad den gör för mig, vad jag orkar och att jag häftigt nog är starkare än någonsin. Jag älskar mina ben, min näsa och mina högar vikar.  Jag är helt vansinnigt nöjd med och tacksam över min kropp. Den har ju gett mig min son. Det bästa som har hänt mig i mitt liv!

19. Hur många barn är drömmen?

– Ett dussin, minst! … 😉

20. Räcker det med ett eller vill Sixten ha ett (eller flera) syskon? 😉

– Han kommer ta emot vartenda syskon med öppna, varma småarmar. Hur många eller få det än bli. Att få ett syskon är inget att ta för givet. Men såklart hoppas vi hela familjen på att han ska få syskon!

21. Vad var anledningen till att ni vågade/ville skaffa barn under utbildningen? (Själv känner jag att jag vill (eller snarare borde) läsa klart och skaffa ett jobb först…)

– Anledningen var och är att vi är så förbaskat kära i vårt liv tillsammans och inte vill slösa bort dagar med att leva för något man borde. Borde, enligt vem? Man kan fråga sig: behöver känsla och förnuft säga emot varandra? Är det förnuftigt att gå emot känslan?
Enligt oss, är det förnuftigt att lita till sig själva och oss som par. Vi kände och känner oss väldigt trygga med varandra och har vetat från första stund att vi vill leva livet tillsammans. Mannen friade till mig när jag var 19 bast, liksom. Jag blev fru när jag var 21 år. Snortidigt, kan man tycka. Bland det bästa som hänt mig!

Vi är heller inte dom som är icke ansvarsfulla, oförnuftiga och bara ”kör på” utan att tänka längre än näsan växer. Vi var bäbissugna redan för flera år sedan, men kände att det var klokt att vänta till en av oss var ute i arbetslivet och kunde dra in stålar till familjekassan. När vi då var där, fann vi ingen anledning att vänta på vad vi bara längtade och längtade efter, bara för att man kanske borde, enligt någon annan. Så vi följde våra hjärtan och det är vi helt överlyckliga och stolta över!

22. Vad hade du velat plugga om du inte läst till musiklärare?

– Biomedicinsk analytiker eller sjuksyrra.

23. Hur känns det att sluta skolan och börja på ett ‘riktigt jobb’? Vemodigt eller bara spännande?

– Spännande, läskigt, roligt, utmanande och alldeles, alldeles underbart!

24. Vilket är ditt drömresemål?

– Island!

25. Har du vært i Norge noen gang?

-Ja! Åh. Så himla vackert. Vi var där och hälsade på M´s morfar. Firade 17 mai, gick syttende-mai-tåg, spelade och sjöng på kakefest och hänfördes av hur magiskt vacker där var!

Gammal ajfånbild från maj 2012.

Och där var det sista svaret skrivet (förrutom ett, som jag återkommer med. Det svaret blev så långt!). Men, vad roligt det har varit! Det går såklart jättebra att slänga in frågor i kommentarsfältet när som helst, men det är roligt att ha det lite såhär samlat också, tycker jag. Gamla svar från gamla frågestunder finns under kategorin ”Frågor och Svar”.

Lillafrun.