hej, det är jag! Liten! 

Vet ni. Jag har ju bott hos min mormor och morfar i tre veckor nu. Bara med mamma, utan pappa. För han är nån annanstans, jag fattar inte var. Men imorn kommer han hem i alla fall, och min mamma håller på att gå i taket nästan. Dom är ju så kära dom där två. Blääää. Jag brukar gasta och dra till med ett avgrundsvrål när dom pussas och kramas. Jag blir hysteriskt svartis. Och jo, jag längtar också efter honom. Eller, det kommer jag nog märka när jag ser honom imorn. Min pappa.

Vart var jag?

Här, hos mormor och morfar, har jag funnit en favorit. Och jag vet precis vart den står. Det är bara att gå dit,

Säga kom skrindan, så går vi, och sen bär det iväg.

Ofta med min kompis i sällskap. Och Morsan förstås. Hon är som en igel på mig. Det där med egentid är det snålt av, alltså.

Nåväl.

Det är så himla, himla, himla mysigt att åka skrinda. Och jag kan sitta där hur länge som helst. Ja, och sen när ’hur-länge-som-helst’ är över… då hoppar jag ur och rymmer. Varför krångla till det?

Idag har vi gjort allt det där som Morsan skrev om i morse. Förutom att jag INTE har dragit någon katt i svansen. Sånt, det gör inte jag. Nä-Ä! (favoritord just nu).

Vi drog iväg på skrindan-äventyr idag också. Tillsammans med fladderskägget på fyra ben och en balja med såpbubblor. Sen parkerade vi vid en plats vi tycker mycket om. Ute på lägdan med utsikt så välda fin. Jag satt i min favorit och Torehunden och Morsan där i gräset, och så blåste vi, och blåste. Dom busiga bubblorna flög iväg med vinden.

Mer mer behövs inte, för att både jag och Morsan och Torehunden ska vara nöjda.

På vägen hem såg vi såna där. Blommor. Mamma älskar såna. 

Nä, nu har inte jag tid med det här längre. Om några minuter börjar min pappa sända sista hockeymatchen. Och jag och Morsan har varit urdåliga på att se någon VM-hockey, men nu är det ju spännande med kvartsfinal, Sverige och sista matchen för min fina pappa. Så; heja Sverige och heja Pappa!

Och hejja alla er andra också! Hejja!

/ Liten