Ja jag veeet att jag kanske tjatar. Men jag bara måste få säga det. Bara en sista gång.
Jag är så glad att han är hemma igen.
Världens finaste M.
Idag fick han visserligen mig att se stjärnor och må riktigt illa, då han i vanlig ordning lyckades få mig att tro att jag är någon slags topptravhäst som kan springa hur fort som helst. Jag springer aldrig så fort som med honom. Kära nån, så slut jag var när vi kom hem. Men jag älskar ju den känslan också, sådetså. Den är häftig på något vis. Så älskar jag så att träna tillsammans med min man. Det är fint att kuta som galningar bredvid varandra, kämpa tillsammans och peppa varandra. Precis som i övriga livet.
Puss på det!
Senaste kommentarer