När solen just gått ner och himlen både var ljust, ljust blå och skiftande i pastell. Då var dom där. Överallt. Singlande, dinglande, svävande, flygande. Hela, brustna, mörka och ljusa.
En stund för mig själv. Efter att jag bett Gud som haver och nattat Liten. Mannen är bredvid vår son, när jag tar den där stunden. Hänger kameran på axeln och gå ut. Till min favoritlägda. Njuter av ljuset, luften och lugnet.
Att fota har blivit något utav det roligaste jag vet. Det är som meditation, såna här gånger. Då funderar jag, eller också inte. Det är bara en skön stund.
Idag konstaterade jag att vi haft en god dag. Men solig promenad, inte riktigt 25 grader varmt som för ett år sedan, men nog så varmt (hurra!). Utelek, träningspass ute på gräsmattan, god middag hos Litens farmor och farfar där även Norgemorfar och hans fina A var. Jag älskar det där coola Norgeparet. Att få avsluta dagen med såna där vackerfärgade bubblor som svävade fritt, var ett så fint avslut. Godnatt!
Senaste kommentarer